Digitala insatser fördel i Sverige

Fyra av tio familjer i Sverige anger att habiliteringsinsatserna har minskat på grund av pandemin. Det är färre än i Europa som helhet, där sju av tio barn med funktionsnedsättning har fått färre insatser.

Fyra av tio familjer i Sverige anger att habiliteringsinsatserna har minskat på grund av pandemin. Det är färre än i Europa som helhet, där sju av tio barn med funktionsnedsättning har fått färre insatser.

Pandemin har gjort det nödvändigt att införa strikta restriktioner för att minska smittspridningen i världen. För att kartlägga hur restriktionerna påverkat barn med funktionsnedsättningar och deras familjer i Europa har yrkesorganisationen European Academy of Childhood Disability, EACD, genomfört en enkätundersökning. Enkäten omfattar svar från närmare 1 800 familjer och 1 700 yrkesverksamma under tiden mars till och med maj 2020.

I snitt anger sju av tio familjer i Europa att insatserna har minskat och så många som fem av tio att den har upphört helt. I Sverige är siffrorna bättre. Här anger fyra av tio att habiliteringsinsatserna har minskat, medan resten anger att nivån är densamma.

– En förklaring är nog att vi inte hade samma strikta lockdown här som man hade i många andra länder men fyra av tio är rätt mycket ändå, säger Katarina Lauruschkus, fysioterapeut och verksamhetsutvecklare inom psykiatri, habilitering och hjälpmedel, Region Skåne. Hon är också koordinator inom EACD och ansvarig för utskick av enkäten till patientföreningar, olika nätverk och yrkesverksamma inom habiliteringen i Sverige.

Hon menar att det finns flera förklaringar till den minskade insatsnivån.
– Det handlar både om att vård inte har erbjudits eftersom vi skulle vara mer restriktiva med fysiska möten men också om att familjer har tackat nej till vård för att de inte vill utsätta sina barn för smittorisken, säger hon. En annan förklaring till Sveriges relativt bättre siffror är vår höga digitaliseringsnivå, påpekar Katarina Lauruschkus.

– Vi hade en ganska snabb omställning till digitala insatser, säger hon. Nu försöker man göra så mycket som möjligt digitalt även om vissa insatser, som utprovning av hjälpmedel, ändå måste genomföras fysiskt.

– Vissa insatser lämpar sig bättre än andra för digitalisering. Samtalskontakter och uppföljningar, till exempel, sparar tid för både behandlare och familjer, säger Katarina Lauruschkus. Enkätundersökningens resultat speglar situationen under våren 2020 men med fortsatt smittspridning har ännu striktare restriktioner införts.

– Det är väldigt viktigt att man finns kvar för familjerna nu och erbjuder de insatser och möten som verkligen behövs och är nödvändiga. Här arbetar vi i Sverige intensivt för att se till att familjer inte missas, säger hon.