Behöver jag en egen utredning när mitt barn fått diagnos?

"Ett bra ställe att börja på är vårdcentralen"

Det är många föräldrar som har de här funderingarna när ens barn får en diagnos, vilket är naturligt. Man kan känna igen sig i vissa drag medan
annat är unikt hos barnet. Det kan gälla förmågor och beteenden precis
som utseende och andra personlighetsdrag.

För dig som förälder är det då viktigt att du frågar dig: Varför vill jag genomgå
en utredning för att eventuellt få en diagnos? Hur fungerar mitt liv
i dag med jobb, fritid, boende och familj; finns det områden där jag har
stora problem? Behöver jag behandling eller stöd?

Här går gränsen för en diagnos

Att känna igen sig i vissa drag hos sitt barn är inte tillräckligt skäl för att
göra en utredning, om livet fungerar. Där går också gränsen för en diagnos;
det behövs inte bara symtom och svårigheter utan också ett lidande eller
en betydande funktionsnedsättning inom viktiga livsområden.

Om du mår bra och ditt liv funkar helt okej behöver du inte göra någon
utredning. Däremot kan både du och ditt barn ha glädje och nytta av att ni
har saker gemensamt, även sådant som kanske kan ställa till problem
ibland. Det kan ge en känsla av samhörighet, förståelse och acceptans
för varandras egenheter.

Om du i stället har egna svårigheter som ställer till det i vardagen, och du
känner att du skulle behöva stöd för egen del, finns all anledning att söka vård och kanske utredning.

Ett bra ställe att börja på är vårdcentralen

Boka en tid hos din husläkare och berätta precis vilka svårigheter
du har, hur länge du haft dem och inom vilka områden de ger problem.
Husläkarens uppgift är att ringa in vanliga orsaker till symtom som
koncentrations- och minnesproblem, rastlöshet eller oro i sociala situationer.

Det är ospecifika symtom som kan bero på så olika saker som vitaminbrist,
sköldkörtelsjukdom, att man sover för lite, dricker för mycket, är deprimerad
eller har adhd.

Om det fortfarande finns skäl att misstänka en utvecklingsrelaterad
diagnos som adhd eller autism, eller annan mer komplex psykiatrisk problematik, kan du remitteras till psykiatrisk mottagning för fördjupad utredning.

Så går utredningen till

Psykiatrin har under de senaste 10–20 åren blivit allt bättre på att
känna igen och diagnostisera till exempel adhd och autism hos vuxna.
Hur utredningen går till varierar lite beroende på hur omfattande problematiken är, men det finns vårdprogram och riktlinjer för vad som bör ingå.

Du kommer troligen att träffa en läkare och en psykolog. Någon som känt dig som barn behöver också medverka i utredningen.