Så kan du förebygga och minska problembeteenden

Problembeteende innebär att man gör något som är skadligt för en själv, som att dunka huvudet i väggen eller riva sig, att man skadar andra människor eller har sönder saker. Det kan också vara att man gör något för ofta eller vid fel tillfälle.

– Ofta vill man ha en reaktion från omgivningen, till exempel uppmärksamhet eller kramar, eller tillgång till saker som man gillar. Det kan också handla om att man vill undvika något som man inte tycker om eller som gör ont, säger Catrin Killander, logoped och beteendeanalytiker vid Habilitering & Hälsa i Region Stockholm.

Gör det som funkar

Positiv förstärkning, i form av uppmuntran och beröm, är effektivt för att lära sig nya färdigheter, visar forskningen. Olika former av bestraffning av oönskat beteende bidrar däremot inte till att barnet lär sig ett nytt beteende.

– Ett barn som dunkar huvudet i golvet för att det vill ha tillgång till en sak är inte beräknande. Det kan vara ett inlärt beteende, nästan reflexmässigt. Man gör det som funkar, säger Catrin Killander.

Det kan ligga nära till hands att bara undvika vissa miljöer, ta bort saker eller sätta upp hinder och skydd, men effekten blir till slut att problembeteendet tar över helt.

I värsta fall leder det till isolering och passivitet, som i sin tur påverkar allt det som vi vet är viktigt för hälsan, välbefinnandet och möjligheten att utvecklas: sömn, motion, ätande och magtarmfunktion, beröring, närhet och sinnesstimulans.

– Krisåtgärder är okej för att förhindra skada men det får inte permanentas så att personen berövas möjligheten att umgås med andra, att lära sig saker och utvecklas. När man tar sig an problematiken måste man ha etiska överväganden. Det vi behandlare alltid måste fråga oss är för vem beteendet är ett problem. Det omgivningen upplever som problembeteenden kan ha viktiga kommunikativa funktioner.

Vägen framåt

Svårigheter att kommunicera behöver inte innebära att barnet inte har något tal. Det kan handla om att talet inte kan användas på ett funktionellt sätt.

– Ett barn med välutvecklat språk som tar till våld gör det inte av elakhet. Det har förmodligen inte kunnat lära sig hur det går till att samspela med andra.

Vägen framåt för barnet kan vara att få lära sig ta initiativ och kommunicera på ett sätt som ger bättre gensvar än problembeteendena.

– Var tydlig med vad barnet ska göra, ge korta instruktioner, bryt ner i punkter och ta en sak i taget. Visa gärna i stället för att prata genom att vara modell.

Ipad med appar

För att nå resultat om barnet saknar tal räcker det inte att närstående och nätverk lär sig ett alternativt kommunikationssätt, till exempel att teckna. Barnet själv måste också kunna använda det.

– Det kan vara så enkelt som att peka på föremål, till exempel att skor betyder att jag vill ut. Det kan också vara med hjälp av bildkommunikation i en Ipad med appar, eller till exempel PECS (picture exchange communication system) som har en manual för evidensbaserad inlärning för personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism.

Beskriv beteendet

En annan förutsättning för att nå resultat är att man använder ett strukturerat arbetssätt. Det innebär bland annat att föräldrar och nätverk har en samsyn.

– När man definierar problembeteendet är det viktigt att man beskriver beteendet, till exempel ”han slår, river, spottar”, och inte stigmatiserar personen genom att beskriva egenskaper, som till exempel ”han är aggressiv” eller ”hon är manipulativ”. Då blir också utvärderingen mer effektiv eftersom beteenden går att mäta till skillnad från egenskaper.

Annan stimulans

Nästa steg är att kartlägga problembeteendet: Hur ofta gör barnet detta och hur länge pågår det? Hur ser miljön och situationen ut? Är det otydligt vad barnet förväntas göra? Vad händer efteråt – slipper barnet ifrån något eller får tillgång till något – vilken funktion fyller beteendet?

– Ett barn som tuggar på kläder kanske behöver oral stimulans. Vad kan omgivningen göra? En bitleksak eller tuggummi kan ersätta kläderna men vi behöver också erbjuda andra aktiviteter som kan ge stimulans. Du kan aldrig ta bort ett problembeteende som fyller en funktion för barnet om du inte ersätter det med något annat som fyller samma funktion, säger Catrin Killander.

Motstånd mot förändring

Insatser som ska förebygga eller tackla beteendeproblem syftar inte bara till att höja livskvalitén för personen själv, utan också för närstående och nätverk. Ändå kan det vara svårt att få med alla i processen.

– Förändring är svårt, inte bara för den som har ett problembeteende. Många har ett motstånd mot förändring. Ibland tycker vi också olika och då är det särskilt viktigt att vi försöker hitta en samsyn, till exempel mellan föräldrar och skolpersonal.

Möta barnets behov

Alla barn mår bra av ett visst mått av rutiner och förutsägbarhet. För barn med autism eller intellektuell funktionsnedsättning är det en nödvändighet. För skolpersonal kan det vara en utmaning att möta deras behov och skapa en sådan miljö.

– Det kan också vara en stor utmaning för föräldrar som inte är så strukturerade själva. De behöver få hjälp att fundera över hur de kan anpassa sin livsstil till barnets behov, säger Catrin Killander.

5 steg till minskat problembeteende – så gör du:

1. Definiera problemet.
2. Kartlägg beteendet – hur ofta sker det och hur ser den fysiska och sociala miljön ut?
3. Formulera en hypotes om beteendets funktion.
4. Sätt upp mål och försäkra dig om att nätverket har tillräcklig motivation, kompetens och rätt förutsättningar för att ni ska nå målen.
5. Gör en åtgärdsplan.

Catrin Killander är en av författarna till Leka, prata, äta (Natur & Kultur, 2020). En bok med handfasta råd om hur man kan  hjälpa barn med försenad eller annorlunda utveckling.