Digital storasyster med egen erfarenhet

Allting startade hösten 2013. Therese Lindgren var sjukskriven för  utmattningssyndrom, depression och ångestsyndrom. Allt hon klarade
av var att sitta hemma och titta på sminkvideor på Youtube. 

– Det var det enda som inte krävde för mycket uppmärksamhet, säger hon.
Att starta en egen Youtube-kanal blev ett sätt att komma tillbaka. Till en början handlade den om just smink, men snart fick hennes vloggande en annan inriktning.

– När jag började med sociala medier var det nästan ingen som pratade om psykisk ohälsa, än mindre berättade om personliga erfarenheter. Vid något tillfälle berättade jag i förbifarten att jag hade social fobi och det ledde till
att jag fick otroligt många frågor från mina följare.

Therese Lindgren upptäckte snabbt att det var många som hade liknande erfarenheter, och att det fanns ett sug efter ett forum där man vågade vara öppen om sin psykiska ohälsa. 

– Det var aldrig riktigt meningen men det gensvar jag fick gjorde att jag
kände att jag kunde vara ärlig med hur jag mådde, och att det fanns ett behov av någon som lyfte den här typen av frågor, berättar hon.

Att inte prata på ett naturligt sätt om psykisk ohälsa känner Therese Lindgren igen från sitt eget liv. Hon beskriver det som att ångest inte ens fanns i hennes vokabulär när hon växte upp.

Längtade efter att någon skulle fråga

– När jag mådde riktigt dåligt längtade jag efter att någon skulle fråga hur jag mådde, på riktigt. Jag har all respekt för att den frågan är svår att ställa och att man inte alltid vet vad man ska göra av svaret. Jag hoppas att jag bidrar
till att fler vågar fråga hur andra har det egentligen, och själva berätta när de mår dåligt.

– Det viktigaste som finns när man går igenom något som är jobbigt är att förstå att man inte är ensam, och jag tror att mina kanaler har hjälpt många att känna sig mindre ensamma.

När hon mådde som sämst kunde hon varken åka tunnelbana eller gå och handla. Hon hade återkommande panikattacker, framför allt i sociala sammanhang, men även när hon kände sig instängd – som i möten på jobbet.

– När jag drabbades första gången förstod jag inte vad som hände. Jag var på
ett jobbmöte och trodde att jag hade fått en stroke. Eftersom jag fanns och hur många som kände igen sig i det jag pratade om även om de, precis som jag,
inte kunnat sätta ord på det. Jag ville inte att någon skulle behöva vara med om det jag var med om – att vara 25 år, kollapsa på ett jobbmöte och inte veta att det är panikångest man drabbats av.

Det är ett tecken i tiden att Therese Lindgrens bok ”Ibland mår jag inte så bra” sålde bäst av alla fackböcker 2016. 2015, 2016 och 2018 blev hon också utsedd till Årets Youtuber. Den psykiska ohälsan ökar i hela landet och allra
mest bland unga i Stockholmsområdet. Depression och ångestsyndrom är de vanligaste diagnoserna hos de som söker hjälp, följt av neuropsykiatriska diagnoser som adhd och autism.

– Jag skulle inte säga att diagnoser är vanligare bland mina följare än i befolkningen i övrigt men många anförtror sig till mig. De berättar om sin psykiska hälsa och ohälsa eftersom jag är öppen med min – det är högt i
tak i mitt kommentarsfält och i min inkorg, säger hon.

Gensvaret blev en stark drivkraft

Kanske är just ömsesidigheten en nyckel till hennes starka roll som influerare.
Hon framhåller gärna att hennes inte hade någon kunskap om panikångest så gjorde jag helt fel. I stället för att exponera mig för det som gjorde mig orolig så undvek jag det. Det stora gensvaret Therese Lindgren fick från sina följare blev en stark drivkraft i att fortsätta arbetet med Youtube-kanalen.

– Jag insåg vilket kunskapsunderskott som ger henne väldigt mycket kunskap tillbaka. – De utbildar mig konstant och det är en av de viktigaste sakerna jag landat i – att upplåta min plattform för det de lärt mig om allt ifrån feminism till rasism och andra samhällsfrågor, och att sprida det vidare. Det är svårt att förstå att Therese Lindgren har social fobi när man ser hennes starka energi i mötet med följare.

– För mig är det lättare att träffa folk genom en skärm. När jag sitter
och pratar med mina följare, även om jag vet att de är många, så känns det inte så. Då är det jag och min kamera. Digitala kontakter kan också kännas mer bekvämt för en del personer, till exempel de med asperger, menar hon.

– Det är en trygghet att ha som ett filter emellan. Förutom att sociala kontakter är mycket enklare digitalt, så vet man att man alltid har valmöjligheten att kunna stänga ner. Så är det i alla för min egen del, även om det inte händer så ofta att jag gör det. 

Otillräcklighet och ansvar

Du har beskrivits som en ”digital storasyster”, är det en roll som du tar på allvar? – Ja, jag känner absolut ett ansvar och jag försöker hela tiden jobba med vad mitt ansvar betyder. Kan du känna dig otillräcklig i vissa situationer?

– Självklart. Jag önskar att jag kunde svara på alla meddelanden jag får, men det går tyvärr inte. Jag försöker göra andra saker i stället. I våras samarbetade jag till exempel med Tjejzonen kring en utbildning som handlar om att möta människor som mår dåligt i sin vardag. Ibland är det svårt att hjälpa varje enskild person och då får man försöka tänka större.

I dag mår Therese Lindgren mycket bättre. Panikattackerna har avtagit i takt med att hon lärt sig mer om dem – både genom personliga erfarenheter och terapi.

– En stor del av KBT mot panikångest handlar om att lära sig om sina panikattacker – varför man får dem, vad som händer i kroppen och att de inte är farliga, säger hon. Ångesten och oron har också minskat. Hon har förstått att den ofta kommer när hon varit stressad under en längre tid. Nu ser hon varningssignalerna tydligare och kan brom sa tidigare. Pandemin har också gjort att hon inte behöver utmana sig själv på samma sätt. Restriktioner och råd går ju ut på att alla som kan ska jobba hemma och inte träffa folk.

– Alla mina möten nu är digitala, jag får min mat levererad hem och min lilla bubbla har blivit ännu mindre. Men den viktigaste förändringen i hennes
liv ligger på ett annat plan.

– Jag har alltid velat hitta en mening med det jag gör men inte vetat riktigt vad det skulle vara. Nu har jag hittat det i att få lyfta frågor som är viktiga – för mig och för de som följer mig, säger Therese Lindgren.