"Peppra är min grej"

Det är en strålande, praktfull höstdag och stämningen är hög i det magnifika sommarhuset vid Mälaren. Lunchen inleds med hors d´oeuvre och pumpasoppa, därefter kommer viltfärsbiffar med gräddstuvad trumpetsvamp från ön och sauterade grönsaker från den egna köksträdgården.

– I dag är det min älskade mamma Lottens födelsedag och det är några här som vill hålla tal. Vi kan börja med dig Katja, säger Mir Serrander, 32 år, och slår ut med armarna mot sin storasyster.

Nyttig och onyttig mat

När taffeln bryts och tårta och kaffe serveras i salongen, slår vi oss ner i solen på verandan. Mir erkänner villigt att han tycker om att stå i centrum och gärna tar ledarrollen. Det kan gälla att vara toastmaster som i dag, att guida gäster runt ön eller fördela arbetet när det ska röjas eller repareras.

– Jag älskar att hålla tal. Mat är ett annat intresse som jag har, till exempel olika matkulturer. Du kan fråga mig om vilken rätt som helst, jag vet vilket land den kommer ifrån. Jag vet också vilken mat som är nyttig och onyttig, säger han.

Du tycker också om att laga mat, har jag förstått. 

– Ja, o ja, det gör jag. Det finns en sak som är bra för mig, det är att jag går i min pappas fotspår och han är kock. När jag var 15–16 år fick jag börja jobba med honom på olika restauranger. Jag fick mala köttbitar i en stor köttkvarn och hacka lök i en lökhackningsmaskin. Man lär sig. Jag lär mig av min egen far, det gillar jag.

Brukar du laga mat hemma i ditt eget kök?

– Ja, ibland gör jag något snabbt och enkelt till kvällsfika, till exempel korv med bröd. Jag brukar också värma mat i mikron. En del från kylskåpet, en del som jag har lagt in i frysen.

– Om det är soppa kan jag hälla den i en kastrull och sätta på värmen på spisen. Isklumpen smälter och när jag smakar på soppan som pappa Bosse och jag har gjort smakar den ”perfect”.

Kan du få hjälp att laga mat hemma också? 

– Ja, personalen på Sjövikens servicebostad lagar mat tillsammans med mig ibland, det kallas storkok, men en del saker gör jag själv. Jag kryddar min egen mat, peppra är min grej.

Du har ju varit med i ett hälsoprojekt och en forskningsstudie om matvanor. Vad tycker du om det?

– Det var kul att vara med i forskningen med Eva Flygare Wallén, hon var också min skolsköterska. Vi brukade träffas i en minigrupp.

När du var med i studien började du föra matdagbok och det har du fortsatt med. Det måste ha blivit väldigt många böcker vid det här laget?

– Ja, det stämmer. Där skriver jag precis allt som jag äter varje dag, och varje år. Jag tog en paus ett tag för jag tyckte det var för jobbigt men nu är jag tillbaka. Det var min kompis Martin som sa åt mig att nej, nu måste du göra det här Mir. Det är bra att man kan se vad man har ätit.

Många som har Downs syndrom som du, har svårt att sluta äta ibland. Händer det dig också, att du äter flera portioner på en gång?

– Ja, då mår jag jättedåligt, jag äter tills jag kräks och svimmar. Då får Bosse komma hem och hjälpa mig.

Har du lärt dig något genom att vara med i forskningsstudien?

– Ja, man får lära sig rätt sätt att äta och vad som är fel. När man vill äta onyttigt, exempelvis chips eller hamburgare, det är bara på lördagar, ja! Nyttig mat ska man äta varje dag, det är exempelvis vegetarisk mat som min mamma äter, massor med grönsaker och quorn och massor med olika frukter förstås.

Du är också med i en studie som handlar om att röra på sig.

– Ja, de testar min muskelmassa och knäböj och sånt och så ska man knipa med skinkorna. Jag tränar på gym, och vet du vad, jag har en del redskap hemma också. Precis under mitt soffbord i tv-rummet har jag mina hantlar och min magträningsmaskin, säger Mir och klappar sig på magen.