Viktigt att utreda sensorisk känslighet vid autism
Många med autism har en över- eller underkänslighet för sinnesintryck. Att utreda den sensoriska känsligheten är viktigt för att sätta in rätt stöd och anpassningar, men även för att fånga upp hur ett sensoriskt intresse kan vara lugnande. Det menar Anna Backman, legitimerad psykolog och doktorand vid KIND på Karolinska institutet.
Den som lever med en sensorisk känslighet, eller har en annorlunda perception som det också beskrivs som, har förstärkta eller försvagade reaktioner på sensoriska stimuli. Det kan röra sig om ett eller flera sinnen – ljud, ljus, beröring, smak och lukt. Det kan ställa till problem i vardagslivet om man till exempel är mycket ljudkänslig, om sömmar på kläder gör ont eller om en viss konsistens på mat känns så obehaglig att den inte går att äta.
– Utifrån min erfarenhet så är det mycket vanligt med sensorisk känslighet vid autism, även om inte alla med autism har det. Idag är sensorisk känslighet ett av diagnoskriterierna vid autism, säger Anna Backman, som själv utför utredningar av autism hos barn och ungdomar.
Sensorisk känslighet vid autism
Vid en autismutredning kartläggs den sensoriska känsligheten. Det görs främst med hjälp av standardiserade frågeformulär och intervjuer med föräldrar och andra personer i omgivningen, som skolpersonal. Även personen själv intervjuas, men inte små barn.
En sensorisk känslighet går inte att träna bort, utan man behöver anpassningar och stöd.
– Föräldrar har ofta redan innan de kommer till oss själva hittat olika typer av anpassningar som fungerar. I skolan eller förskolan kan det behövas göras mer. Ett typexempel på en svår situation för många är skolmatsalen med mycket ljud, olika mat varje dag, kanske ett glas som man inte kan dricka ur och så vidare, säger Anna Backman.
Annorlunda perception kan vara positivt
Anna Backman lyfter även att en annorlunda perception kan en mer positiva sida. Det kallas ibland sensoriska intressen, och är känselintryck som man gillar och njuter av. Det kan vara allt ifrån att älska känslan av grus under fötterna till att gilla att röra vid sin förälders hår.
– Vid en utredning ställer jag alltid frågor om de sensoriska svårigheterna, men vi ska inte glömma bort att fånga upp de sensoriska intressena. För det är ofta enkla saker som man tycker om, som verkar lugnande och som kan balansera stress. Jag tror vi kan bli bättre på att fånga upp och använda det positiva som kan komma med en annorlunda perception, säger Anna Backman.