På Lilla Ersta har man koll på smärta

På Lilla Erstagården har sju av tio patienter neurologiska sjukdomar eller skador som innebär omfattande flerfunktionsnedsättning. Att kartlägga och lindra deras smärta är en viktig del av den medicinska vården. 

– Våra patienter har mycket smärta i vardagen. Många har en låg kognitiv nivå utan verbal kommunikationsförmåga. De kan inte visa smärta som andra barn och då får man leta efter små, små tecken. Det kanske inte är mer än den här lilla rynkan, och då måste vi hitta den, säger Anna Hasselsten, leg. sjukgymnast på Lilla Erstagården och Sachsska barn och ungdomssjukhuset.

Alternativ kommunikation

Anna Hasselsten är utbildad i alternativ kompletterande kommunikation (AKK) som bygger på bland annat stödtecken (TAKK), bildstöd och ögonpekning.

– Den kunskapen borde fler inom vården ha. De flesta av våra patienter är helt utlämnade till omgivningen. De är beroende av att vi kan tolka deras uttryck för smärta och att vi kan hitta alternativa sätt att kommunicera. Det gäller inte bara patienter med flerfunktionsnedsättning, även en del av våra onkologiska patienter förlorar till slut sin verbala förmåga, säger Anna Hasselsten.

24-timmarspositionering

Bland vanliga smärtorsaker hos Lilla Erstagårdens patienter nämner hon immobilitet och spasticitet som ofta leder till muskel- och ledbesvär. För att förebygga smärta ändrar man bland annat patientens ställning efter ett visst schema, dygnet runt, så kallad 24-timmarspositionering.

– Att inte kunna röra sig kan leda till att man ligger i obekväma positioner, får felställda leder och i värsta fall trycksår. Av samma orsak får man förstoppning som kan göra väldigt ont.

Alla kan lära sig BOSS

För att få en tydlig bild av varje patients smärtproblematik använder man olika instrument, framför allt BOSS (beteende, observation och skattning av smärta). Det är framtaget för barn men används även för att bedöma smärta hos vuxna med nedsatt kommunikationsförmåga. BOSS bygger på att man observerar hela 27 olika beteenden under några minuter och noterar allt.

– Man ska fånga upp så många beteenden som möjligt som kan vara tecken på smärta. I början ser det väldigt avancerat ut men det är enkelt att utföra och alla kan lära sig att använda det, både personal, föräldrar och assistenter.

Beteendeförändringar

Genom att observera barnet när det är lugnt får man en bild av normalbeteendet. Sedan gör man om observationen när man misstänker smärta och noterar beteendeförändringar.

– Armarna kan till exempel vara slappa normalt och bli stela när barnet har ont, eller tvärtom. Den som normalt ger ifrån sig ljud kan tystna, den som oftast är tyst kan börja göra ljud när det gör ont. Vissa beteenden kan vara lätta att missförstå. Min egen lillebror som har Downs syndrom kan ibland skratta när han har väldigt ont och det har jag sett hos andra också, säger Anna Hasselsten.

Kunskapen förs vidare

I BOSS ringar man sedan in de största skillnaderna i beteende, mellan lugn och misstänkt smärta då barnet kanske räcker ut tungan, spänner vänster ben, håller andan eller gnisslar tänder.

– På det sättet lär vi känna just det här barnets individuella uttryck för smärta. Ju fler gånger vi gör det här, och ju fler observatörer som gör det, desto tydligare blir bilden. Då kan vi föra in det i journalen, så att alla som möter barnet vet vilka tecken de ska vara uppmärksamma på.

Smärtskattningen gör personalen tillsammans med föräldrarna som sedan också använder den när de ska lära upp nya personliga assistenter.

Olika smärskalor 

När en patient tas emot på Lilla Ersta är det obligatoriskt att bestämma vilket smärtskattningsinstrument som är lämpligt för just den patienten. Om det finns en misstänkt smärtproblematik gör man också en första smärtskattning redan då.

Smärtskattningsskalan ALPS 1 som tagits fram vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, används inom neonatalvården och för barn upp till en månad. ALPS 2 är till för barn upp till tre år. För större barn som har en viss kognitiv förmåga fungerar Ansiktsskalan och VAS-skalan.

Följa utvecklingen

För barn som har en omfattande funktionsnedsättning och saknar verbal kommunikationsförmåga använder man olika bedömningsinstrument för smärtskattning: BOSS och FLACC (face, leg, activity, cry, consolability) samt FLACC revised.

– FLACC-skalorna ger även information om hur intensiv smärtan är. Vår erfarenhet är att det mest optimala är att sätta in de individuella smärtbeteenden som vi fått fram med BOSS, i FLACC revised. Då kan vi lättare följa smärtutvecklingen bland annat utvärdera våra behandlingsinsatser bättre. Dessutom är det lättare för andra vårdgivare att förstå vid överrapportering, säger Anna Hasselsten.

Läs mer om Lilla Erstagården

Lilla Erstagården/Ersta diakoni