Krisplanen kan vara en livlina

Utvecklingsneurologiska svårigheter ökar risken för depression och självmord. Barbara Stanley, professor i medicinsk psykologi vid Columbiauniversitetet i New York, har utvecklat en effektiv krisplan.

Armband med Zuicide Zero
Suicide Zero är en av flera organisationer som arbetar för att förebygga självmord. Foto: Peder Björling

En krisplan handlar om att i förväg skriva ned varningssignaler, olika sätt att hantera en kris samt vilka personer och sociala sammanhang som kan utgöra en livlina.

– Det är lite som säkerhetsinformationen i stolsfickan på flygplan. Om kabintrycket faller och maskerna trillar ut så klarar man inte av att tänka ut om man ska ta på sig sin mask först eller om man ska ge barnet sin mask; man tänker inte klart i en sådan situation. Samma sak är det med personer som är i en akut självmordskris, de tänker inte heller klart. Då kommer krisplanen väl till pass, säger Barbara Stanley. 

Diagnoser som ökar risken

Det är nu väl belagt att ett självmordsbeteende kan delas upp i två olika komponenter. Dels är det den långsiktigt förhöjda risken. Den kan bero på utvecklingsneurologiska svårig­heter som autism och adhd, eller psykisk sjukdom som depression, drogmissbruk eller bipolär sjukdom.

Dels är det den akuta krisen i vilken den självmordsbenägna riskerar att gå från tanke till handling. Den akuta krisen är ganska hastigt över­gående och kan pågå i minuter eller tim­mar för att sedan avta, om den självmords­benägna inte agerat under krisen.

Minskar suicidbeteende

En krisplan med efterföljande uppföljning via telefon minskar självmordsbeteendet med 45 procent, enligt en studie ledd av Barbara Stanley som publicerats i medicin­ tidskriften Jama Psychiatry, 2018.

– Vi utvecklade metoden lite av misstag. Krisplanen var från början en säkerhetsåtgärd i en studie av något helt annat, men efter studien kom patienterna och sa att det var det här som hjälpte dem, inte det vi egentligen studerade. Ett stort antal patienter har sedan vittnat om att kris­planen har räddat deras liv, så den verkar fungera, säger Barbara Stanley till tidskriften Funktion i fokus.

Större hjälp vid autism

Krisplanen fungerar också bra för perso­ner med autism och är sannolikt till ännu större hjälp för dem, enligt Tatja Hirvikoski, docent vid Karolinska institutet och FoUU-­chef på Habilitering & Hälsa, Region Stockholm.

– Personer med autism upplever själva att de saknar verktyg för att hantera gan­ska vardagliga stressfaktorer, så när det handlar om riktigt svåra livskriser blir det definitivt ännu svårare för dem, säger hon.

Att ha en plan att hålla sig till är också något som passar personer med autism.

– Många med autism är bra på att följa instruktioner. Om man har bestämt något så följer de det, säger hon.

Så ser en effektiv krisplan ut

Krisplanen görs tillsammans med vård­ personal för att användas av patienten
vid akut risk för självmord. Krisplanen är individuell för varje patient men har samma huvudrubriker:

  • Steg 1. Varningssignaler.
  • Steg 2. Egna sätt att hantera problem utan att kontakta andra.
  • Steg 3. Personer och sociala sammanhang som kan distrahera mig.
  • Steg 4. Personer som jag kan be om hjälp.
  • Steg 5. Läkare, andra professionella och vårdmottagningar som jag kan kontakta.
  • Steg 6. Så gör jag min omgivning säker.
  • Steg 7. Saker som är viktiga för mig och värda att leva för.

Källa: Barbara Stanley

Vill du läsa mer om samtidiga diagnoser?

Vill du se andra temasidor?

Under Fakta och råd hittar du fler teman. 
Temasidor

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Funktion i fokus, som ges ut av Habilitering & Hälsa, Region Stockholm. Texten är anpassad för webb.
Funktion i fokus

Skribent: Fredrik Hedlund

Fotograf/Illustratör: Peder Björling