En effektiv metod när vi behöver hjälp att ändra våra levnadsvanor är Motiverande samtal, MI. För att metoden ska fungera vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, behöver samtalsledaren göra anpassningar.
Att fånga upp prat som signalerar en önskan, ett behov eller ett åtagande om förändring är centralt i Motiverande samtal.
– Förändringen måste vara något som patienten värdesätter eller förstår vinsten av, säger Liria Ortiz, leg. psykolog, psykoterapeut och författare till bland annat Motiverande samtal vid autism och adhd (Natur & Kultur, 2015). Liria Ortiz ingår i en referensgrupp för ett pågående projekt om levnadsvanor inom Habilitering & Hälsa, Region Stockholm, där MI finns i verktygslådan för behandlare.
För att MI ska fungera för personer som har intellektuell funktionsnedsättning behöver samtalsledaren göra vissa anpassningar, betonar hon.
– Metoden är densamma men vi behöver anpassa hur, till exempel hur man formulerar en fråga. ”Vad åt du i går?” är alltför oprecis. ”Vad åt du till frukost?” är fortfarande en öppen fråga men mer precis och konkret.
Med bildsekvenser kan man visualisera förändring om personen har en begränsad föreställningsförmåga. Att aldrig ta för givet att den andra förstår innebörden av ord, som till exempel ensamhet, är också viktigt.
–”Känner du dig ensam?” kan betyda många olika saker. Då får jag konkretisera frågan: ”När du är i skolan, har du någon att prata med då?” – Det kan vara svårt att verbalisera att man har ångest, då är det bättre att fråga efter symtom: ”Har du ont i magen, tryck över bröstet?”
Att välja långsiktiga mål framför snabba belöningar är en utmaning. För den som har NPF kan det vara ännu svårare än för andra.
– Då får man som samtalsledare fokusera på vilka konsekvenser beteendet har på kort sikt;
”När du spelar dataspel hela natten är du jättetrött nästa dag. Om du lägger dig den här tiden i dag så kollar vi hur känner du dig i morgon.”
Det som gjorde att Liria Ortiz fastnade för MI var bland annat synen på motstånd. I de flesta andra metoder ser man bara motståndet hos patienten, menar hon.
– Men inom MI erkänner man att samtalsledaren kan förebygga motstånd och öka motivationen – eller tvärtom minska lusten till förändring.
Genom att spela in samtalen kan samtalsledaren få en tydligare bild av vad som fungerar.
– Då gör man mer av det som fungerar bra, och mindre av det som inte fungerar så bra.
När jag kollade mina inspelningar såg jag hur jag gav en massa råd utan att lyssna – trots goda intentioner, säger hon. Skillnaden mellan det man tror att man gör och hur det uppfattas kan vara väldigt stor, påpekar hon.
– Det är också lätt att vara väldigt självkritisk men man kan vara bra i samtalet fast man tror att det var dåligt. Därför rekommenderas inom MI att samtalsledare har en coach och/eller handledare.
Motiverande samtal, MI (från eng. motivational interviewing), är en metod för att ge stöd till förändring som funnits sedan 1980-talet.
Metoden rekommenderas i nationella riktlinjer och vårdprogram för hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Att arbeta med motstånd mot förändring är en central del av MI.
MI är en samtalsmetod, inte en form av psykoterapi. Alla som arbetar inom vård och omsorg kan därför lära sig att använda den.
