Gå på toa viktigt för självkänslan

Barn med autism har ofta svårt med förändring och att lära nytt genom att härma andra. Att lära sig kissa och bajsa på toaletten är inget undantag.

– Om barnet lär sig att blöjan är toaletten är det svårt att lära om, säger Bella
Berg, leg. psykolog och beteendeanalytiker inom Habilitering & Hälsa.

Att kunna gå på toaletten är grundläggande för självkänslan och för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt, betonar hon.

– Det är en förutsättning för att bli behandlad med respekt. Det är så viktigt för integriteten och värdigheten. Toaträning är bland det roligaste och mest meningsfulla jag gjort inom habiliteringen.

Föräldrarna får hjälp av habiliteringen

Många sociala färdigheter kan man med fördel öva på tillsammans med andra barn, men toaträning behöver man framför allt träna på hemma, tillsammans med familjen.

– Föräldrar kan ofta komma en bra bit på väg själva, men om det visar sig svårt kan det vara bra att lägga upp en plan tillsammans med habiliteringen. Blir det för mycket konflikter kring kiss och bajs är det också bra att ta hjälp av oss.

Toaträningen behöver anpassas både till barnets förutsättningar och nätverkets möjligheter att träna.

– Det önskvärda är att barnet helt självständigt ska kunna gå på toaletten men ibland får man nöja sig med att barnet går på regelbundna tider.

Viktigt få ordning på magen 

Innan toaträningen börjar gör man en kartläggning.

– Vad har barnet för möjlighet att uppmärksamma sina egna inre signaler, planera, hitta och kommunicera behov? Om det är ett skolbarn som bajsar i blöja – hur medvetet är barnet om den rutinen? Kan man motivera
till att förändra den?

– Har barnet blöja på grund av förstoppning och diarré? Då måste vi få ordning på magen först. Det ska inte bara vara smärtfritt att bajsa, det ska kännas skönt. Ibland behövs hjälp med läkemedel eller lavemang mot förstoppning, säger Bella Berg.

Det är bra att börja med toaträningen medan barnet är i en ålder när det känns okej att vara med och hjälpa till med hygien, menar hon. Även barn med autism bör får hjälp att byta blöjan mot toaletten före 4-5 års ålder.

– Om barnet hinner bli 7–8 år kan blöjbyten också skapa konflikter och leda till problembeteende. ,Vid autism kan rigiditet försvåra beteendeförändring
och ju längre man väntar desto svårare blir det ofta.

– Att fasa ut blöjan i 16–17 års ålder kan leda till våldsamt motstånd som blir ännu svårare att hantera med stora tonåringar.

Lustfylld miljö och atmosfär

En förutsättning för att toaträningen ska ge resultat är att skapa en lustfylld miljö och atmosfär, betonar hon.

– Vi ser till att toan är ett trevligt ställe, att det är på toaletten som det händer skojiga saker, det gör det inte när man kissar någon annanstans. Toaträning ska vara som att gå på kalas!

Inom vård och omsorg ses ibland blöjan som något oundvikligt, rent av bekvämt. Där behövs en attitydförändring, menar hon.

– Det är så viktigt att vi inom habiliteringen axlar ansvaret att hjälpa människor med funktionsnedsättning att sköta toalett och hygien. Det är vår
förbannade plikt att hjälpa till med detta så bra som möjligt.