Oro trots att nätterna ofta är bra

Elisabeth Hävén är förälder till William, 15 år, som har en flerfunktionsnedsättning som innebär att han inte kan röra sig själv och inte har något språk. Omvårdnaden nattetid består av vändningar varannan timme, inhalation och medicingivning. William behöver också allmän övervakning eftersom han kan få kramper.

Elisabeth Hävén
Foto: Margareta Bloom Sandebäck Porträttbild av Elisabeth Hävén

– William har oftast bra nätter men orolig är man alltid och jag sover med min mobil på nattduksbordet så att assistenterna alltid kan nå mig, säger hans mamma Elisabeth Hävén.

Medan William sover jobbar den medicintekniska utrustningen. Nattetid är han ansluten till en apparat som kollar puls och syresättning för att se om han eventuellt behöver syrgas. Han har även en så kallad airvo, en apparat som fuktar och värmer upp inandningsluften till 37 grader.

– Det mjukar upp slemmet i luftvägarna under natten, något som han annars har det väldigt jobbigt med under dagtid. Det höjer hans livskvalitet. William får också ett rogivande och ångestdämpande läkemedel klockan 21.30 som sedan fylls på 05.00.

– Någon uttalad sömnmedicin har vi inte. Vi diskuterade det för några år sedan med det har inte behövts.

Har era nätter blivit bättre eller sämre med tiden?

– Jag skulle säga att Williams nätter förbättrats. Hur familjen påverkats genom åren är svårare att bedöma. Oron är ju konstant och tilltar givetvis när han inte mår bra, till exempel på grund av en infektion, säger Elisabeth Hävén.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Funktion i fokus, som ges ut av Habilitering & Hälsa, Region Stockholm. Texten är anpassad för webb. Funktion i fokus