Stress får många att stanna hemma

Stress och utmattning är viktiga orsaker till att många elever stannar hemma från skolan. Det menar Elisabet von Zeipel, specialpedagog med 30 års erfarenhet av barn med en neuropsykiatrisk diagnos.

Stressad elev i klassrum

Jonas lösning på en outhärdlig situa­tion var att rymma genom klassrums­fönstret. Skolan svarade till sist med att låsa fönstren – då stannade han hemma.

När specialpedagogen Elisabet von Zeipel berättar om Jonas, en av de elever hon mött, går det inte att ta miste på hennes över­tygelse: stress och utmattning är viktiga orsaker till att många elev­er med en neuropsykiatrisk funk­ tionsnedsättning (NPF) stannar hemma från skolan.

– Får vi bort stressen kring barn med NPF så ökar vi deras förmåga att fungera väl, säger hon.

Utmattningssyndrom

Elisabeth von Zeipel anser att en del barn med NPF lider av utmattningssyndrom men det är inte vetenskapligt visat hur stor andel av dessa elever som det gäller. 

– Jag lutar mig inte mot någon forskning utan 30 års erfarenhet av möten med barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsätt­ning och deras familjer, säger hon.

Att försöka passa in i skolkonceptet, att inte kunna tolka vad som händer, för mycket intryck och krav på flexibilitet och själv­ ständighet – allt detta tar mycket energi och är stressande för många med NPF.

– Det är frustrerande att det fortfarande finns skolor där man utsätter barn för en miljö de inte tål, i tron att de ska vänja sig, säger Elisabet von Zeipel.

Praktiska lösningar

I Skolinspektionens rapport Omfattande frånvaro (2016) står att man tidigt bör upp­ märksamma omfattande frånvaro hos barn med NPF.

– Men då kan det redan vara för sent. Man måste hela tiden observera barnets reaktio­ner och försöka hitta praktiska lösningar innan det går så långt.

Enligt föreningen Attention och Autism-­ och aspergerförbundet är kunskapsbrist det största problemet, något som Elisabet von Zeipel håller med om. Hon vill också sticka hål på myten om att skolfrånvaron beror på inkompetenta föräldrar.

Inte gå för fort fram

När eleven Jonas kom så långt att han själv började prata om skolan fick han börja gå en timme två dagar i veckan på en specialskola för barn med autismspektrumdiagnos. Han landade så småningom på två och en halv timme, fyra dagar i veckan.

– När man hittar den nivå som barnet har ork för och fungerar väl på, gäller det för omgivningen att inte gå för fort fram, säger hon.

Vill du läsa mer om skola och NPF?


Skola och NPF

Vill du se andra temasidor?

Under Fakta och råd hittar du fler teman. 
Temasidor

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Funktion i fokus, som ges ut av Habilitering & Hälsa, Region Stockholm. Texten är anpassad för webb.
Funktion i fokus

Senast ändrad 2020-10-26

Fotograf/Illustratör: Jens Magnusson