Datorspelsklubben i Göteborg blev ett lyft för Matilda Larsson, 17. Gaming är hennes största intresse och på köpet har hon fått gemenskap och sammanhang. – Jag har fått mer kompisar och det är kul att komma ut och träffa jämnåriga och likasinnade, säger hon.
När Matilda Larsson vant packar upp sin svarta gaming-PC på sin fasta plats, nummer 16 i LAN-rummet, hejar några av spelledarna glatt.
– Vad snyggt, säger spelledaren Per Eliasson om War Hammer-figurerna som hon nyss börjat måla.
En vindsvåning på 200 kvadratmeter, som förr var slitna personalutrymmen i Högsbo sjukhus i västra Göteborg, har förvandlats till en ombonad spelklubb med POP-figurer och färgstark konst, vald och skapad av deltagare och personal. Vid fikabordet innanför entrén, mittemot pingisbord och stora tv-skärmar, är stämningen småpratig.
När Matilda inte är på klubben praktiserar hon inom teknisk förvaltning i Göteborgs stad. I dag hinner hon chilla lite i soffhörnan, innan fler deltagare plingar på dörren.
Apex Legends är hennes spel nummer ett. I framtiden kan hon tänka sig att leva på att spela det.
– Jag är rankad Diamond i Apex, det tredje högsta, säger hon nöjt.
Målet framöver är att satsa på Master det här året och komma upp bland proffsspelarna.
– Min största styrka i spelet är mitt ”aim”, när jag siktar, och mina strategier. Att jag kör mycket ensam, inte har ett team, är en svaghet, säger Matilda Larsson och lutar huvudet med det långa rödvioletta håret bakåt.
– Jag är väldigt tävlingsinriktad men ändå väldigt lugn för att vara en gamer, inte någon som skulle krascha ett tangentbord. Däremot är jag envis, väldigt envis, förklarar hon.
Matilda Larsson, som är enda tjejen i sin grupp, minns när hon första gången hörde talas om klubben, via sin pappa som kände någon som jobbade där.
– Jag fick höra att det skulle vara en spelklubb för gamers som fick komma hit och umgås. Jag tänkte liksom wow, att det här kan vara något väldigt spännande för mig, säger hon.
För det mesta pratar Matilda med dem som sitter nära henne men om det spelas till exempel CS, Counter Strike, pratar hon även med dem hon spelar med.
När som helst kan hon ta paus, sätta sig för sig själv och måla eller bara ta det lugnt. Äter gör man tillsammans, under pandemin i två grupper, annars runt samma bord.
– Det är väldigt positivt allting här. Jag har inte haft så mycket kompisar, har mest pratat med folk på nätet innan, men här har jag både blivit bättre på gaming och fått nya kompisar
– Vi har unga som kanske varit hemma i två, tre år och verkligen isolerat sig. De kanske inte ätit med sin familj på flera år, säger Pelle Öbom, enhetschef.
Gaming är nyckeln som får dem att bryta social isolering.
– Det är väldigt finurligt i all sin enkelhet. Vi använder det de älskar mest för att få dem att komma till oss. Sedan jobbar vi vidare.
Per Eliasson känner att han kan göra skillnad som spelledare på klubben.
– Jag trodde aldrig att jag skulle kunna använda min största hobby och nördkunskap till socialt arbete. Det är helt fantastiskt att det kan finnas en sådan verksamhet, säger han.
Enligt honom ska klubben vara ”ett gött häng”, ge deltagarna en känsla av sammanhang och samtidigt låta var och en få frihet att göra det hen tycker är allra roligast.
– Här kan det största intresset, det du tycker du är riktigt bra på, också bli vägen in i en gemenskap. Det kanske låter drömskt, men jag kan se hur gnistan föds, att deltagarna lyser upp och blir pepp av att komma hit. Här är vi alla gamers och vi talar samma språk!
När dörrklockan plingar har Matilda tagit plats framför skärmen bredvid spelledaren Richard Hernach. Åtta timmars favorittid väntar.
