Vara partner till någon med autism eller adhd

Funka olika tar upp hur det kan vara att leva i en relation där ens partner har någon av diagnoserna autism och adhd.

Vara partner till någon med autism eller adhd

Inga parförhållanden är problemfria men att leva med någon som har autism eller adhd kan var extra utmanande. Hur påverkar funktionsnedsättningen relationen och vardagen för partnern som inte har diagnos? Vi pratar med psykologen Lena Westholm och socionomen Åsa Rehnman, som ger stöd till partners.

Åsa Rehnman jobbar med kognitiv beteendeterapi på Kris- och samtalsmottagningen för anhöriga, Habilitering & Hälsa, Region Stockholm. Lena Westholm är psykolog på Adhd-center, Habilitering & Hälsa, Region Stockholm, och har bland annat hållit i samtalsgrupp för partners till någon med adhd.

Alla par upplever någon gång svårigheter, men relationer där en part har autism eller adhd är ofta mer konfliktfylld. Personer med adhd vara impulsiva, med snabba humörsvängningar, vilket kan leda till mycket bråk. Personer med autism kan ha svårt att sätta sig in i sin partners perspektiv, vilket i sin tur leder till mycket missförstånd och konflikter. 

Gemensamt för både personer med adhd och autism är att man har svårt att organisera och planera. För att det ska fungera bra är det viktigt med struktur, men det kan också vara svårt att få till för någon som har diagnos. Finns det barn i relationen kan det bli extra tufft för partnern som då måste styr upp allt kring förskola, skola och allt annat praktiskt.

Så kan du få det att fungera bättre:

  • Skaffa dig kunskap om diagnosen. Det är en förutsättning för att minska konflikter.
  • Dela upp sysslor hemma, gärna på ett sätt som fungerar för de enskilda personerna. Är någon bra på en sak kan hen fokusera på det, så att inte båda behöver göra exakt samma saker.
  • Var rak och tydlig i kommunikationen. Då blir det mindre risk för missförstånd.
  • Prata med varandra efter en konflikt och gör en plan för hur ni kan agera nästa gång en liknande situation uppstår.
  • Acceptera att vissa beteenden inte går att ändra.
  • Fokusera på det som är positivt, inte bara på funktionsnedsättningen.

Om man är den som har diagnos är det lätt att känna skuld i förhållande till partnern och man kan vara rädd för att gå in i en relation på grund av att man har många misslyckanden bakom sig. Men det finns hjälp att få om kärleken och motivationen finns.

Lyssna på partner 1

Jeanette och Andreas Lilja
Jeanette och Andreas Lilja

Det blir aldrig tråkigt

Par där ena parten har adhd separerar i högre utsträckning, men idag träffar vi några som går emot statistiken. Andreas och Jeanette Lilja har hållit ihop i över tjugo år. Vad är hemligheten bakom det? Psykologen Lena Westholm är med och berättar vilka områden som kan vara viktiga att jobba med, för att det ska fungera även för den utan diagnos.

Jeanette fick diagnosen adhd efter att de fått sitt andra barn. Andreas blev inte så förvånad, han hade tänkt tanken innan, men för Jeanette var det jobbigt. Idag kan de se att diagnosen varit bra för deras relation. Kunskap om diagnosen har hjälpt dem mycket. Idag är Jeanette bättre på att uttrycka sina behov och Andreas går inte in i konflikter på samma sätt. Att partnern inte tar åt sig personligen vid konflikter är enligt Lena en stor framgångsfaktor för att relationen ska fungera. Istället kan man prata om vad som hände när situationen lugnat ner sig.

Stanna upp och reflektera

För att det ska fungera bra hemma är det viktigt med struktur och tidsplanering. Jeanette vill också gärna att saker görs på hennes sätt. De har hittat områden att dela upp mellan sig, men det är svårt att hitta gemensamma rutiner kring barnen, något som leder till stress och konflikter. Lena tipsar om att försöka få till mikropauser i vardagen, och stanna upp och reflektera istället för att direkt agera på sina känslor.

Andreas är viktig för att behålla balansen hemma. På grund av adhd:n kan det vara svårt för Jeanette att ta det lugnt och är hon stressad drar hon gärna igång ännu fler projekt. Andreas kan då bromsa lite, eller hjälpa henne att prioritera.

Relationen har varit väldigt turbulent, men i och med att Jeanette fick diagnos har de haft möjlighet att jobba med relationen och utvecklas tillsammans. De är fortfarande lika kära som när de träffades och båda gillar när saker händer. Även om det ibland kan vara jobbigt känns deras relation aldrig tråkig. Enligt Lena är det viktigt att hitta tid tillsammans och bara ha det bra, och att påminna sig om varför man först blev kära i varandra.

Lyssna på partner 2

Anna Bergström och Patrik Ferm

Vi växer tillsammans hela tiden

Vanligt för personer med autism är att ha svårt för förändring, socialt samspel och att sätta sig in i andra människors perspektiv. Hur fungerar det i en relation? Anna Bergström har varit tillsammans med Patrik Ferm, som har asd och adhd, i 18 år. Tillsammans med socionomen Åsa Rehnman, som har stor erfarenhet av att ge stöd till par, och partners, där ena har autism pratar vi om hur autismen kan påverka i en relation.

Anna beskriver det som att hon lever med en enmansorkester, och att de lever två parallella liv. Hon känner ofta att Patrik inte lyssnar och att det är svårt att få igenom sina idéer.

Patrik är medveten om problemet, men tankarna far iväg utan att han kan hejda dem. Han beskriver sig som väldigt faktabaserad och analytisk. Att han är för rak och för lite känslobaserad. När han väl har bestämt sig för något har han svårt för att ändra sig. Han anstränger sig för att vara lyhörd och att fråga Anna hur hon mår och känner, men det är svårt.

Det var Patrik själv som tog initiativ till att göra en utredning. För Annas del kändes det som en lättnad när han väl fick diagnos. Anna tycker att Patrik försöker förstå henne bättre nu, och hon har blivit bättre på att ta hänsyn till sig själv för att hon ska må bra och orka. Konflikterna har också minskat med åren. Båda har blivit bättre på att backa och välja sina strider.

Lär känna varandras olikheter

I diagnosen ingår att man har svårt med det sociala samspelet, och man kan behöva lära sig att läsa av och tolka andra människor. Många som har autism är väldigt raka, vilket kan uppskattas men också vara sårande. För att få en fungerande relation är det viktigt att få kunskap om diagnosen och att förstå och lära känna varandras olikheter.

Det är viktigt att vara tydlig i kommunikationen och att berätta hur man känner. Att träna på att låta sin partner bestämma då och då kan också vara en bra övning för den part som har autism, liksom att ha tydligt uppdelade ansvarsområden mellan sig. Om det finns barn i relationen kan det vara svårt för den förälder som har diagnos att läsa av och förstå barnet. Hen utan diagnos behöver då gå in och hjälpa till i det sociala samspelet.

För Annas del har samtalsstöd varit till störst hjälp för henne själv. Hon upplever att det är svårt för omgivningen att förstå hur det kan vara att leva i en relation med någon som har autism, och adhd, men när hon träffar någon som gör det kan det bli väldigt bra samtal.

För Patriks del har Anna varit ett stort stöd genom åren. Både när det gäller sociala sammanhang, och någon han kan bolla och samtala med. Hon är hans bästa vän!

Att det fungerat mellan dem beror på en grundläggande kärlek och att båda vill att det ska fungera. Anna får väldigt mycket genom deras samtal och de växer tillsammans hela tiden.

Lyssna på partner 3

 

Informationsansvarig: susann.smedberg@sll.se