Könsdysfori vanligare bland unga med autism

Yvonne är en medelålders trans­kvinna som har problem med håravfall och att hitta snygga kläder som passar. Det kan tyckas som småsaker jämfört med att känna sig som en främling i sin egen kropp, men ändå – om hon fått könsbekräftande vård tidigare hade hon förmodligen sluppit situationer som väck­er känslor av könsdysfori än i dag. Kanske hade också familj och vänner haft lättare att vänja sig vid det nya namnet och att säga hon och henne i stället för han och honom.

Början till nytt liv

Loui föddes som tjej men kände sig som kille inombords redan som barn. Känslan att vara i fel kropp förstärktes i puberteten när brösten började växa. Som ung vuxen mådde Loui allt sämre och bröt till sist ihop och berättade för sina närmaste. Det stöd han fick blev början till ett nytt liv.

Kim är en icke­binär artonåring som vill bli omtalad som ”den”, varken han eller hon, och absolut inte ”hen” eftersom det begreppet relaterar till han och hon. Den är lång och svartklädd, påfallande smal och tystlåten, med kastanjebrunt lockigt hårsvall och utmejslade ansiktsdrag. Ett andro­gynt utseende som sätter fantasin i rörelse mot sagor och myter, popscenen och modevärlden. Kim har också Aspergers syndrom.

Stöd och behandling

Både Yvonne och Loui har fått stöd och behandling av hälso­ och sjukvården. Yvon­ne tillhör den patientgrupp som utgör om­kring tre fjärdedelar av alla som söker vård för könsdysfori. Så stor är andelen som går hela vägen från remiss till fullbordad be­ handling.

Louis könsidentitetsutredning är inte helt klar men han har hunnit ge­ nomgå mastektomi, borttagande av bröst­ vävnad, som är en del av den könsbekräf­ tande behandlingen i transitionen från kvinna till man.

För Kim ser det annorlunda ut. Barn och unga under 18 år med en ickebinär könsidentitet som söker för könsdysfori kan inte få till exempel pubertetsstoppande behandling. Det hade Kim önskat för att slippa utveckla könsspecifika drag.

– Det beror på att det ännu inte finns evidens för könsbekräftande behand­ling för den här patientgruppen. De som kommer till oss på remiss för köns­identitetsutredning och visar sig ha en icke­binär könsidentitet, kan vi bara hänvisa till andra vårdgivare för stöd, till exempel ungdomsmottagningar eller HBTQ­-ung, säger Bozena Fatyga, leg. psykolog vid BUP Team för könsidentitetsutredningar, Region Stockholm.

Stor del av ökningen

På senare tid har patientgruppen med köns­dysfori och samtidig neuropsykiatrisk diagnos upp­ märksammats, eftersom den står för en stor del av ökningen av remisser till specialist­mottagningarna för könsbekräftande be­handling. Av de som söker vård vid BUPs mottagning för könsidentitetsutredning­ har omkring hälften minst en neuro­psykiatrisk diagnos, eller psykisk ohälsa, såsom depression, ångesttillstånd eller ätstörning.

– Då kan man behöva anpassa informa­tionen, till exempel använda bildstöd och vara väldigt konkret, och vara noga med att förbereda patienten inför nästa besök. Vi kan också behöva träffa patienten vid fler tillfällen än vanligt och ha längre observationstid, säger Bozena Fatyga.

Anpassa bemötande

Att autistiska drag och könsdysfori ofta förekommer hos samma personer innebär att vården måste anpassa sitt bemötande av den här patient­ gruppen, menar Kyriaki Kosidou, överläkare vid Centrum för epi­ demiologi och samhällsmedicin,
(CES).

– Om du har autism och könsidenti­tetsproblem kan det vara svårare att få rätt vård. Du kan ha svårare att uttrycka dig och vårdpersonal kanske är mer benägen att bedöma dina symtom som en del av autismen.

– Vården behöver också utveckla bättre diagnostiska instrument så att man kan fastställa om det verkligen rör sig om köns­ identitetsproblematik eller är om det är en allmän identitetsproblematik.

Begrepp som är passé

Även när det gäller sexuell orientering skiljer sig gruppen med autistiska drag från befolkningen i övrigt. Omkring en av fem med autistiska drag anser sig inte passa in i någon standardkategori för sexuell lägg­ning, varken hetero­, homo­ eller bisexuell.

– Begreppet bisexuell är passé, särskilt bland personer som inte accepterar den binära könsordningen. Pansexuell är ett mer relevant begrepp, säger Kyriaki Kosidou.

Könsdysfori handlar om könsidentiteten och inte om sexualiteten men upplevelsen av inkongruens mellan kroppen och könsi­dentiteten kan påverka sexlivet, menar hon.

– Många känner obehag kring sin egen kropp och det är klart man inte vill ha sex om man upplever att man har fel kön. Då kan könskorrigerande behandling göra att även sexlivet blir bättre.

Annan syn på kön

Det kan vara en utmaning att prata om könsidentitet och sex med personer som har en annan syn på kön, påpekar Kyriaki Kosidou.

– Man måste vara medveten om att många med autism inte accepterar binära kategorier, indelningen mellan två kön, manligt och kvinnligt. Var ”open minded”, öppen för andra benämningar, andra definitioner.