Kommunikativt och kognitivt stöd i podden Funka olika
Den här serien tar upp kommunikativt och kognitivt stöd. I det ingår alternativa sätt att kommunicera på och hjälpmedel för att kunna planera och strukturera sin vardag. Vi pratar med en arbetsterapeut, en logoped, med föräldrar till barn med stora stödbehov och med en ung vuxen, som använder hjälpmedel för att klara av sina universitetsstudier.
”Det är inte fel att ta hjälp”
Att inte ha kontroll över sin vardag är frustrerande, men med hjälp av kognitivt stöd förenklas livet. Vi träffar 25-åriga Leo, som för drygt ett år sedan fick diagnoserna mild autism och adhd. Vilka hjälpmedel använder han för att minska stressen och få energin att räcka till? Gäst i studion är även arbetsterapeut Birgitta Wennberg.
Kognitivt stöd gör det lättare att klara vardagslivet och få mer kontroll, beskriver Birgitta. Det handlar om stöd som hjälper hjärnan att sortera och tolka intryck, att fokusera, minnas och förstå. Alla använder vi det i någon form – checklistor till exempel. Men har man någon kognitiv nedsättning (som intellektuell funktionsnedsättning, autism, adhd eller förvärvad hjärnskada) behöver man stödet ännu mer.
När Leo fick sina diagnoser mild autism och adhd föll pusselbitarna på plats. Han fick förståelse för sitt hyperfokus och hur svårt han har när rutiner bryts. Leo fick bra hjälp av en arbetsterapeut som hjälpte honom hitta rutiner och hjälpmedel som stöd.
Få koll på vardagen
Numera har han stor nytta av en kalenderapp på smartphonen som ger struktur i vardagen. Han har kartlagt sin sömn och sina matvanor. Med arbetsterapeuten har han även testat ett så kallat energischema. Där fyllde han i olika färger för aktiviteter som ger respektive slukar energi, för att kunna planera och få bättre balans.
Birgitta träffar ofta personer som har fått sin diagnos i sen ålder. Diagnosen kan hjälpa till med attityder och kunskap i arbetslivet och i skolan. Det kan bli lättare att få igenom sänkta krav eller stöd och anpassningar.
På universitetet där Leo studerar finns goda möjligheter till stöd. Anteckningsstöd, anpassade examinationer och minskad omfattning på studierna är några exempel. Numera sätter han en timer för att planera in pauser. Återhämtning är viktigt.
En timer som visualiserar tiden är ett bra hjälpmedel för många. Har man större svårigheter behöver man veta vad som ska hända härnäst under dagen, gärna med bildstöd. Får man inte de hjälpmedel man behöver kan man bli apatisk eller utåtagerande, vilket ofta handlar om att man inte förstår vad som ska hända. Barn som inte får rätt stöd kan uppleva sig själva som mindre kompetenta än vad de egentligen är.
Arbetsterapeuter kan finnas på habiliteringen, inom primärvården eller på psykiatriska mottagningar. Man kan söka via sin nuvarande vårdkontakt om man har en. En del hjälpmedel kan man få förskrivna, andra måste man köpa själv.
Leo vill uppmuntra andra att omfamna sin diagnos och se den som en styrka också. Själv har han fortfarande konflikter i vardagen. Men han har lärt sig att sätta sina egna gränser och sänka kraven.
Alla kan inte tala, men alla kan kommunicera. I det här avsnittet pratar vi om kommunikativa stöd, och vi träffar Mayte, vars 13-åriga dotter kommunicerar med hjälp av bland annat en ögonpekningsdator, tecken och bilder. Maytes dotter har Retts syndrom, vilket är en sällsynt diagnos, och använder sig framförallt av en metod som heter PODD. Hur fungerar det? Medverkar gör även Lena Lindberger, logoped, som berättar om olika typer av stöd och hur det går till att hitta ett sätt att kommunicera.
Retts syndrom är en omognad i hjärnstammen som innebär att kopplingarna inte blir helt rätt. För Maytes dotter Isabel betyder det bland annat att hon inte har något talat språk.
Isabel är 14 år och fick diagnosen autism redan som 2,5-åring. Familjen började träna med olika metoder som passar barn med autism, men det var något som inte stämde. Mayte minns småbarnstiden som svår då Isabel var utåtagerande och klart missnöjd. Till slut fick de en ny utredning varpå läkaren konstaterade Retts syndrom. Isabel var då 6 år. Det var jobbigt för familjen och de fanns ingen direkt information att ta till hjälp. De lärde de sig tolka Isabel bättre, men hon kunde fortfarande inte förmedla något tillbaka.
Ett meningsfullt liv
Logopeden Lena Lindberger lyfter fram att kommunikationen ofta är nyckeln till ett meningsfullt liv och därför är stödet många gånger avgörande.
Via logoped hittade familjen till slut metoden PODD. Materialet finns både i digital och i fysisk bokform, med flikar och bilder som man bläddrar fram och tillbaka i för att skapa meningar. Isabel verkade intresserad och blev gladare av materialet. Efter ett par månader tog hon själv initiativ och idag kommunicerar hon på en ”basic” nivå. Isabel kan oftast peka själv i materialet men använder också PODD med ögonpekningsdator. Ibland orkar hon inte, då blir det kroppsspråk och miner i stället. Metoden är tidskrävande, man måste planera mycket och vara uppmärksam. Enligt Lena ska föräldrar inte behöva driva allt själva. Släktingar, förskola, skola och habilitering har en viktig roll i att stötta.
Man blir aldrig riktigt färdig och i Isabels familj fortsätter de att utveckla sin kommunikation med stöd av logoped. Sök hjälp så snart som möjligt, men det är aldrig för sent, råder Lena. Förutom logopeder jobbar även arbetsterapeuter och specialpedagoger mycket med kommunikation. De finns på habiliteringen, men går man inte dit kan man kontakta primärvården.
Begrepp som nämns i programmet:
AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Samlingsbegrepp för metoder och hjälpmedel för personer som har problem med talat språk.
IBT (Intensiv Beteendeterapi). Barnet imiterar den vuxne och samma moment upprepas många gånger.
PECS (Picture Exchange Communication System), en strukturerad AKK-metod, utvecklad i USA. Man lär barnet kommunicera och ta initiativ i sociala situationer.
PODD (Pragmatiskt Organiserade Dynamiska Displayer). Metoden utvecklades i Australien, först för personer med motoriska svårigheter. I dag används den allt mer av barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar.
” Han vill kommunicera och vi hittar en gemenskap i det”
Idag träffar vi Anncha Jönsson vars son Simon har autism och intellektuell funktionsnedsättning. Han är tio år, men språkligt som ett barn på 1,5 år och behöver hjälp både med att förstå och kommunicera med omgivningen. Hur hanterar man det och vad finns det för hjälp att få? Birgitta Wennberg, arbetsterapeut, och Lena Lindberger, logoped, pratar om hur olika typer av stöd samverkar och hur man gör för att hitta stöd som fungerar.
Kommunikativt stöd är ett samlingsnamn för många olika metoder och hjälpmedel för att personen ska få hjälp att uttrycka sig och förstå andra. Kognitivt stöd handlar om att förstå sin omgivning, kunna sortera intryck, hålla uppmärksamhet och tänka.
År av träning
Allt Simon kan har vi tränat dag ut och dag in, berättar hans mamma Anncha. Vid 3,5 års ålder fick Simon diagnosen intellektuell funktionsnedsättning, förutom autism och adhd som redan konstaterats. I dag är han 10–11 år men på ett småbarns mentala nivå och behöver tillsyn dygnet runt.
Simon kommunicerar med tecken och bilder men inget har kommit av sig självt, berättar Anncha. De började från början med turtagning och kommunicerade på hans nivå, på hans villkor och genom att följa hans intressen. De jobbade länge med mycket bekräftelse och uppmuntran. När Simon väl förstod tecknens magi, att han själv kunde uttrycka någonting, då öppnades en ny värld.
Små steg i taget
Simons familj har fått hjälp av en logoped på habiliteringen att hitta sätt att kommunicera. Enligt Anncha är det bättre att man håller på med en liten åtgärd under lång tid, än att sätta in flera större åtgärder på en gång. Birgitta håller med och lyfter fram att man kan behöva omvärdera längs vägen. Samtidigt som man behöver ge förändringen lite tid.
Andra grupper som behöver kommunikativt och/eller kognitivt stöd är till exempel personer med måttlig intellektuell funktionsnedsättning, liksom många med cerebral pares. Föds man med rörelsenedsättning och inte får fullgott stöd kan man utvecklas senare i talet, säger Lena. Personer med autism men utan intellektuell funktionsnedsättning kan behöva stöd i sociala färdigheter.
Enligt Lena är det viktigt att börja i vardagssituationen och se vad som hakar upp sig där. Viktigt att komma ihåg är också att behoven är viktigare än diagnosen.
Som förälder bör man ta oron på allvar, söka hjälp och kräva stöd. Att börja tidigt med tecken- och bildstöd är bra för alla barn, tipsar Anncha. Med tecknen för ”upp”, ”mat”, och ”dricka” kommer du långt med en bebis.