Idag går Jenny Fernström på Fridhems folkhögskola, men under långa perioder gick hon inte i skolan alls. Hör hennes berättelse om vad som låg bakom och hur hon till slut kom tillbaka. Hör också Steve Berggren, psykolog vid KIND, förklara orsaker som kan ligga bakom problematisk skolfrånvaro och hur man kan jobba för att få tillbaka eleverna till skolan.
I åttan slutade Jenny Fernström gå till skolan. På grund av dyslexi hade hon svårt att läsa och skriva vilket påverkade betygen. Att hon inte hängde med gjorde att hon kände sig dålig och efter ett tag blev hon deprimerad. Lusten att gå till skolan försvann och hon vägrade gå dit. Hon minns inte vad hon gjorde på dagarna, men hemmasittandet ledde i sin tur till att hon utvecklade social fobi.
Steve Berggren är psykolog vid KIND, ett kompetenscentrum för forskning, utveckling och utbildning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Han säger att många som stannar hemma från skolan hamnar utanför sociala sammanhang och blir isolerade. Det och känslan av att vara misslyckad för att man inte klarar av skolan gör att många mår dåligt psykiskt och blir deprimerade. Steve har lång erfarenhet av att jobba med elever som vägrar gå till skolan.
Det är många faktorer som avgör varför en elev slutar gå till skolan och det ser olika ut för var och en. Det är därför viktigt att kartlägga varje individ för att kunna erbjuda rätt stöd beroende på behov. För att få tillbaka en elev till skolan behöver man hitta motivationen hos barnet. Hen måste känna sig delaktig i sina studier och ha ett mål med dem. Studierna måste också anpassas så att eleven klarar av dem.
Jenny hade önskat mer individuellt stöd, inte bara att få längre tid på sig för en uppgift. Det skapade bara mer press. Hon upplevde att omgivningen inte förstod henne och rekommenderar andra som känner så att prata med någon vuxen, exempelvis skolkuratorn. För henne blev till slut hjälpen distansskolan Oneeighty, som drivs av Stockholms Stadsmission. Där läser hon fotografi samtidigt som hon tar igen gymnasiestudierna.
När David var nio år slutade han plötsligt att gå till skolan. Davids mamma Malin Trossing berättar hur det är att vara förälder till ett barn som slutar gå till skolan. Hör också Steve Berggren, psykolog vid KIND, prata om vikten av dialog mellan föräldrar och skola för att få tillbaka eleven till skolan.
Malin Trossings son David slutade gå i skolan när han var nio år. Svårigheterna började i tvåan. Han ville inte gå på fritids och hade svårt med läxor. Ett år senare kraschade han. Under lång tid var Malin själv med honom i skolan för att han skulle vara där. Efter ett tag fick David en resurs i skolan, men när specialpedagogen slutade blev det åter igen problem och han vägrade gå dit.
Senare fick David diagnoserna add och Aspergers syndrom och i dag går han i en annan skola där han trivs och det fungerar bra. Men att få en diagnos ger inte automatiskt mer stöd. Däremot kan mer kunskap underlätta för familjen. Man vet vad man kan få hjälp med när det gäller skolan och Försäkringskassan och man får större förståelse för barnet.
För Malin har det varit tuffa år och hon hade önskat mer stöd. Hennes råd till andra föräldrar är att ibland tillåta sig att bryta ihop för att orka kämpa vidare. Hon har också haft ett stort stöd av andra i liknande situation och tipsar om att hitta forum med andra föräldrar som har barn med NPF-diagnos.
Steve ser många föräldrar till barn med NPF kämpa. Många drabbas av psykisk ohälsa och får sämre ekonomi på grund av att det går åt så mycket energi och tid åt att lösa olika problem som uppstår kring barnet. Många får, liksom Malin, inte heller det stöd de behöver. Det kan ibland vara ganska lätt att få tillbaka barnet till skolan, men möter inte skolan upp med stöd då slutar barnet åter gå till skolan.
Malin är noga med att inte lägga någon skuld på David. Enligt skollagen har alla rätt till utbildning och rektorn ansvarar för att ge stöd så att eleverna kan ta del av undervisningen. David själv upplever att han var tydlig med sina behov, men att ingen lyssnade på honom. Steve understryker hur viktigt det är att lyssna på barnet och hens behov och att inte jämföra med andra.
