Skärm och nätanvändning i podden Funka olika

Stefan Johansson forskar på KTH och jobbar på Begripsam. Begripsam är en organisation som bland annat bedriver forskning om tillgänglighet. Vartannat år ger Begripsam ut en rapport som heter ”Svenskar med funktionsnedsättning och internet”. Rapporten innehåller statistik över hur personer med olika typer av funktionsnedsättning använder internet.

De som står mest utanför är de som har språkliga svårigheter, som att läsa och skriva samt de som har svårt med förståelsen och att lära sig nya saker.  Det gäller till exempel personer med intellektuell funktionsnedsättning, IF.

De som gått i anpassad skola, det som tidigare kallades särskola, löper stor risk att hamna utanför. De får inte de digitala kunskaper de behöver i skolan och inte heller senare i exempelvis daglig verksamhet. Den här gruppen har också färre möjligheter till vidareutbildning i vuxen ålder.

Många är uppkopplade och vissa tjänster används flitigt

Många personer med IF är uppkopplade, men de använder inte nätet i lika stor utsträckning som andra utan IF. En stor skillnad är att personer med IF sällan handlar eller betalar sina räkningar via nätet. Under pandemin var det även tydligt att personer med IF inte bokade vaccin eller covidtest via nätet. Något som hade varit positivt eftersom de identifierats som en riskgrupp som helst inte skulle ta sig ut så mycket.

Det finns dock tjänster som fungerar bra för personer med IF, som de använder i större utsträckning än andra. Det är Youtube och Snapchat. Att dessa tjänster fungerar bra beror troligen på att de är visuella och att man kan göra mycket i dem utan att kunna skriva.

Vad behöver man kunna göra på nätet?

Det minsta möjliga alla behöver kunna göra på nätet är att identifiera sig. Tidigare kunde du göra flera ärenden ute i samhället utan krav på identifikation. I dag har många tjänster flyttat in på nätet och där är identifikation avgörande för att du ska kunna ta del av servicen. Du kan inte ens köpa en pizza via nätet utan att identifiera dig.

Det är inte bara med identifikation man kan stöta på hinder. Det krävs oftast en e-postadress när man ska registrera sig för olika tjänster. Endast hälften av de med IF uppger att de använder eller har en e-postadress.

Tillgång till teknik och kunskap avgörande

Tillgång till teknik, som en smart telefon eller läsplatta, är lägre bland personer med IF. Det är bland annat kopplat till låg inkomst. Alla har inte råd att köpa en smart telefon eller betala för internetuppkoppling.

Ytterligare en faktor som försvårar är att tekniken ofta förändras och att personer med IF har svårt att lära nytt. Det finns kanske inte alltid personer runt en som kan stötta. Och det finns till exempel inte krav på att personalen på en daglig verksamhet ska ha digital kompetens. Stefan menar att det är viktigt att hitta former för det i framtiden. Men i dag har ingen ansvarar för frågan.

Ett gott exempel är Mora folkhögskola som har en utbildning i anpassad IT, för de som gått anpassad skola. Högskolan utbildar även personer som kan stötta upp även efter att utbildningen.

Vilka förändringar krävs för att fler ska bli delaktiga?

De tillgänglighetskrav som finns i dag är till hjälp för personer som ser eller hör dåligt eller har motoriska svårigheter. Personer med IF som har kognitiva svårigheter täcks inte in i dessa krav.

Att jobba med att förenkla tekniken skulle vara till stor hjälp. Bjud in personer med IF att utveckla och testa tjänster och lösningar. Ytterligare en viktig del är att öka den digitala kompetensen och förmågan hos varje person. Ta ett samlat ansvar för kompetens och fortbildning så att alla får digital kompetens. Se också till alla har bra utrustning och nätuppkoppling.

Varför vissa grupper tillåts stå utanför tror Stefan har att göra med att de har svårt att prata för sig själva. De behöver hjälp av andra för att hävda sin rätt. Han tycker ändå att det finns en ökad förståelse för att alla behöver inkluderas. Som samhället är uppbyggt förväntas alla kunna vara delaktiga. För att lösa identifikationsproblemet borde alla godkända e-legitimationer accepterades som identifikation. Då skulle fler släppas in. I dag är de flesta tjänster uteslutande kopplade till Bank-ID, vilket många inte har i de grupper som står utanför.

Kristin Alfredsson Ågren forskar kring hur unga med IF, från 13 år och uppåt, använder internet och digital teknik. De flesta av dem är på nätet, men inte i lika stor utsträckning som unga utan IF.

Kristins studier baseras på unga med lindrig och måttlig grad av IF. De med svårare grad använder också nätet till att kolla på film eller lyssna på musik, men då med hjälp av andra. Det är inte en självständig handling.

Alla har inte tillgång till nätet

Ungefär två tredjedelar har tillgång till smarta telefoner. I gruppen unga utan IF har i princip alla en smart telefon. Men desto fler i IF-gruppen har tillgång till en surfplatta.

Tillgången till internet varierar. De flesta unga med IF som bor hemma har wifi samt mobilabonnemang som går att koppla upp mot nätet. De som däremot bor i en gruppbostad har inte alltid tillgång till internet. Det beror på att inte alla kommuner erbjuder wifi till de boende. Det finns inte heller krav på att de ska göra det. Mobilabonnemang är ofta en ekonomisk fråga. Många unga vuxna med IF har låg inkomst och får nöja sig med de billigaste och enklaste abonnemangen.

Även om det finns tillgång till wifi kan det vara svårt att koppla upp sig. Du behöver ofta ange koder, vilket kan vara svårt att hantera. Ytterligare  faktorer som försvårar är att miljön på nätet ofta är  ganska textbaserad Det kan krävas många steg för att komma in på olika tjänster och appar. Att läsa och förstå information samt att komma ihåg och göra saker i flera olika steg är generellt svårt om man har IF.

Vad gör de unga på nätet?

De unga med IF som är på nätet gör i princip samma sak som andra unga. De ser på film och lyssnar på musik, men i mindre utsträckning.

Ungefär hälften av de unga med IF använder sociala medier. De använder sociala medier i identitetsutvecklande syfte, för att ha kontakt med släkt och vänner samt för att hålla sig uppdaterade om vad som händer i världen. Att sociala medier används i lägre utsträckning jämfört med unga utan IF beror på att de har svårt att skapa konton själva och inte alltid får hjälp med det. Rädslan för att de ska utsättas på nätet gör att närstående eller personal, inte alltid tillåter sociala medier. Bildsamtal via exempelvis Facetime eller Skype används däremot av nästan alla unga med IF.

Spel används av många med IF och i stor utsträckning. Vissa spelar online-spel, medan andra spelar spel som laddats ner och kan spelas off-line.

Mer passiva användare än deltagande

Få unga med IF uppger att de använder nätet för att lära sig nya saker. De är inte heller särskilt delaktiga på nätet. Även om många använder en smart telefon eller en surfplatta är de mer passiva användare. De konsumerar tjänster, men är inte så aktiva själva.

För att unga med IF ska kunna bli mer delaktiga behöver både tekniken och internet bli enklare att använda. Tjänster behöver vara mer tillgängliga och läsplattor och smarta telefoner behöver anpassas. Mycket går att göra i dag, men det finns inte alltid någon kunnig som kan hjälpa till med det. Många unga hittar själv olika lösningar. Till exempel använder sig många av röststyrningsfunktionen. Men har du inte ett välartikulerat språk fungerar det sämre.

Det försvårar för många med IF att så mycket är digitaliserat i dag. Kan man inte kolla upp när en buss går eller köpa en biljett, får man svårare att ta sig runt själv i samhället. Även samhällstjänster som att logga in på 1177.se skulle behöva anpassas för personer med kognitiva svårigheter. När många tjänster kräver digitalt bank-ID stängs många ute. Det finns heller inte alltid stödpersoner som kan hjälpa till.

Föräldrar till barn med IF oroar sig mindre

Kristins forskning visar att föräldrar till barn med IF oroar sig mindre än föräldrar till barn utan IF. De är generellt mer positiva och ser möjligheter med nätet för sina barn. En teori är att de här föräldrarna ser den digitala eftersläpningen som ett problem och att de vill att barnet ska vara mer delaktigt.

Färre unga med IF uttrycker att de pratar om vuxna om sin nätanvändning jämfört med andra unga. Kristin tror att det beror på att de inte får vara ute på nätet i samma utsträckning och till exempel använda sociala medier. Hon tror det skulle vara bra att våga låta unga med IF testa sig fram mer och tidigt börja tillsammans med en vuxen som kan vägleda och hjälpa.

Viktigt ge unga med IF tillgång till nätet

Det är en utmaning att göra unga med IF mer delaktiga. De anpassningar som krävs varierar beroende på grad av IF och kognitiv förmåga. Därför är det viktigt att kunna erbjuda flera olika typer av anpassningar. Den digitala kompetensen behöver också öka hos dem som ger stöd till de unga. Lärare i anpassad skola, så kallad särskola, och personal på boenden samt daglig verksamhet. Det är också viktigt att jobba för en attitydförändring. I dagens digitaliseringstakt måste unga med IF tillåtas använda den digitala tekniken och nätet precis som alla andra.

Lisa Thorell är docent i psykologi vid Karolinska institutet. Hon forskar om skärmanvändning hos unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som adhd och autism. Enligt henne riskerar barn och unga med NPF att i högre grad fastna i ett problematiskt användande av digitala medier.

Barn och unga med NPF spenderar generellt mer tid med digitala medier som dataspel och sociala medier jämfört med andra unga. Något som enligt Lisa kan påverka måendet.

När det gäller dataspel finns en koppling mellan hur mycket tid man spenderar på att spela och hur man mår. Med sociala medier är det inte lika tydligt. En del unga med NPF som spenderar mycket tid på sociala medier upplever inga problem med det, medan andra som använder det i ganska liten utsträckning gör det. Lisa tror att det kan vara kopplat till vilket innehåll barnet konsumerar och barnets psykiska hälsa. En annan anledning till att man kan uppleva svårigheter med just sociala medier är att många unga med NPF har svårt med sin impulskontroll. De tänker sig inte alltid för vad de lägger ut och får kanske sedan negativa reaktioner på det.

Sociala medier kan också vara positivt för unga som inte har så stort umgänge. Det och olika nätforum kan vara ett bra ställe att träffa kompisar på. Det gäller också om barnet har ett ovanligt specialintresse eller inte hittar någon i klassen att identifiera sig med. Då kan nätet vara jättebra.

Något som sticker ut i hur unga med NPF använder nätet är att de oftare umgås med personer de inte känner. Det handlar om spelkamrater de lär känna online och via sociala medier.

Viktigt med balans i livet

Många unga med NPF fastnar för dataspel och kan lägga ner oerhört mycket tid på det. Har man en fungerande skolgång, kompisar, en aktiv fritid och motionerar är det inte några direkta problem med spelandet. Men om barnet inte har det kan dataspelandet bli en flykt. Man har också sett att personer som har svårt med känsloreglering lättare fastnar i dataspel. Det är vanligt vid adhd.

Av de med diagnosen adhd har 30 procent så kallad gaming disorder, eller ligger i riskzonen för att utveckla det. Världshälsoorganisationen (WHO) beslutade i juni 2018 att datorspelsberoende skulle klassas som en sjukdom. Diagnosen kallas ”gaming disorder”.

Enligt Lisa är det viktigt att barn med adhd tidigt får stöttning med de sociala bitarna. Det kan handla om att vara aktiv med kompisar redan i förskolan, att bjuda hem kompisar och att skapa utrymme så att barnet kan träna upp sina sociala färdigheter.

Engagemang och regler kring skärm kan hjälpa barnet

Många föräldrar upplever att det blir mycket bråk på grund av dataspel. Lisa tror att det går att minska konflikterna genom att förbereda barnet och ge barnet tid att avsluta. Innan middagen exempelvis kan man fråga barnet hur länge hen har kvar på en spelnivå och låta barnet spela klart.  Det är bättre att vänta in barnet i stället för att avbryta mitt i.

Lisa tycker inte man behöver fokusera så mycket på själva skärmtiden. Det viktiga är att barnet har en balans i livet och att livet utanför hemmet fungerar bra. Ha gärna en dialog med barnet om det. Precis som du frågar barnet hur det varit i skolan kan du fråga hur barnets speldag varit. Det är viktigt att visa engagemang och gärna sitta med barnet ibland när hen spelar. Om du börjar när barnet är lite yngre är det större chans att fortsättningsvis få en inblick i barnets digitala liv. Då blir det också lättare för barnet att berätta om något jobbigt hänt.

Ha koll på vad barnet gör på nätet, vilka spel hen spelar och vilka appar de laddar ner. Det är bra att ha vissa skärmfria tider hemma. Det kan till exempel vara vid middagen, innan läggning och vid läxläsning. Olika regler fungerar bra i olika familjer. Fundera kring och planera gärna tillsammans med barnet. När reglerna beslutats måste de respekteras av alla i familjen. Även de vuxna. Som förälder kan man behöva stöd i detta. Särskilt om man själv har diagnos. Då kan det vara extra svårt att få in rutiner kring skärm.

Barn med NPF känsligare för snabba kickar och belöningar

Att skärmanvändning i sig skulle leda till koncentrationssvårigheter håller inte Lisa med om. Däremot kan svårigheter med koncentrationen förstärkas om du spenderar mycket tid vid skärm. Därför kan det vara viktigare för barn med adhd att ha regler kring sin skärmanvändning. Snabba klipp och inbyggda triggers kan också påverka barn med NPF mer än andra barn. Om barnet vänjer sig vid att hela tiden få snabba belöningar via digitala medier får hen svårare att hantera det även utanför skärmen. De som inte har de svårigheterna verkar däremot inte påverkas så mycket.

Lisa skulle gärna se mer regleringar när det gäller spel som vänder sig till barn. De skulle inte få ha triggers som lättare skapar beroende. Hon skulle också vilja se mer forskning kring stödinsatser och behandling för barn med problematisk skärmanvändning.

Organiserade spelgrupper för unga med NPF

Attention Stockholm anordnar online-spelgrupper för barn och unga med NPF. Lo Brundell är en av spelledarna. Hen har själv diagnosen Aspergers syndrom och har alltid spelat mycket. Lo tror att spel lockar eftersom det är interaktivt. I spel finns även utrymme för att uttrycka sig själv, experimentera och utveckla sin kompetens.

Syftet med Attentions spelgrupper är att skapa gemenskap, att träffa andra i en liknande situation och att ha roligt. Spelgrupperna är NPF-anpassade. De följer en tydlig struktur, man tar pauser och varnar alltid i förväg innan det är dags för paus. Det är något som barnen upplever som hjälpsamt.

I spelgrupperna är alla en del av ett sammanhang och det finns utrymme att se och uppmärksamma och bekräfta varje spelare. Lo tror att det är bra och viktigt för de här barnen. I skolan kan deras namn vara synonymt med att de gjort något dåligt. Här är det i stället förknippat med att de gjort något bra i spelet.

Attention Stockholm