Alla känner sig ensamma ibland. Men om ensamheten ofta upplevs som negativ eller plågsam är den ett problem. Kanske saknar man nära relationer eller ett socialt kontaktnät. I detta program träffar vi psykologen Anton Käll som forskar om ensamhet. Vi pratar om hur ofrivillig ensamhet kan påverka oss, varför vissa är mer utsatta och hur man kan ta sig ur det.
Ensamhet kan beskrivas som en negativ känsla som infinner sig när det finns en skillnad mellan individens sociala situation och hur man önskar att den skulle vara. Denna ensamhet brukar kallas för ofrivillig ensamhet.
All ensamhet är inte negativ. Väljer man ensamheten själv handlar det om frivillig ensamhet.
Det är svårt att dra en tydlig gräns för när ensamhet blir ett problem. I flera svenska och skandinaviska undersökningar uppger ungefär 4 till 5 procent att de ofta eller alltid känner sig ensamma. I Folkhälsomyndighetens senaste undersökning om levnadsförhållanden (2022), angav ungefär 8 procent att de upplever sig ensamma så siffrorna kan variera.
Olika former av ensamhet
Det finns olika typer av ensamhet, ofta skiljer man mellan social, emotionell eller existentiell ensamhet.
- Social ensamhet uppstår när man saknar ett socialt nätverk och sammanhang. Man har få eller inga sociala relationer.
- Emotionell ensamhet handlar om att sakna nära relationer, någon att anförtro sig till.
- Existentiell ensamhet innebär en djupare känsla av ensamhet, som att vara alienerad från samhället eller det land man bor i, eller att ha en känsla av att ingen riktigt förstår en.
Vissa är mer utsatta för ensamhet
Yngre vuxna och tonåringar i åldern 15–20 år och äldre uppger i högre grad än övriga åldersgrupper att de känner sig ensamma. Har man en funktionsnedsättning eller en psykiatrisk diagnos är risken för ensamhet ännu högre. Vissa studier visar att ungefär hälften av personer med funktionsnedsättning upplever att de är ensamma.
En förklaring till att personer med funktionsnedsättning eller psykiatrisk diagnos känner sig ensamma i högre grad kan till exempel bero på en känsla av att vara annorlunda eller att det finns ett stigma kopplat till diagnosen. Fysiska funktionsnedsättningar och rörelsehinder påverkar också många. De kan göra det svårare att ta sig till sociala platser och träffa andra. Har man en sensorisk funktionsnedsättning kan det också bli svårare att vistas i olika miljöer med andra.
Ungas känsla av ensamhet hänger ofta ihop med livsövergångar som att flytta hemifrån eller att börja med en ny sysselsättning. Det kan då bli ett avstånd till tidigare nära och trygga relationer.
Ensamhet kan även förklaras av individuella skillnader i personligheten. Är man känslomässigt instabil eller introvert, kan man uppleva ensamhet i högre grad. Och är man tvärtom en extrovert person som aktivt söker sociala relationer, kan man uppleva sig mindre ensam.
Så kan hälsan påverkas av ensamhet
Hälsan påverkas hos personer som ofta upplever sig ensamma. Studier, särskilt bland äldre, visar en ökad risk för hjärtkärlsjukdomar, demens och allmän dödlighet kopplat till ensamhet. När det gäller psykisk hälsa finns också en tydlig koppling mellan ensamhet och depression samt ångestsyndrom.
Ensamhet och depression hänger ofta ihop och kan påverka varandra. Nedstämdhet kan leda till att man drar sig undan och tappar sociala kontakter. Ensamhet kan leda till att man känner sig isolerad, vilket gör en mer deprimerad.
Att känna sig ensam ibland är en del av livet, men långvarig och plågsam ensamhet är något annat. Om ensamheten gör en nedstämd eller ledsen och håller i sig över tid kan det vara läge att söka hjälp. Det gäller särskilt om det är svårt att ta sig ur det på egen hand.
Vad finns det för stöd?
Mår man mår dåligt på grund av ensamhet kan man söka sig till en vårdcentral eller samtalsmottagning. Sjukvården hjälper inte till när det enbart handlar om ensamhet men om ensamheten leder till depression går det att söka behandling för det.
Insatser vid ensamhet kan till exempel vara kognitiv beteendeterapi (KBT) som kan hjälpa en att hantera hinder som social ångest och negativa tankar. Andra insatser kan ha fokus på att hjälpa en att hitta likasinnade och att bygga sin identitet. Då identifierar man vad värdefulla sociala kontakter kan innebära för individen och vilka sammanhang som kan erbjuda detta.
Insatser mot exempelvis arbetslöshet kan också ha positiva effekter på människors sociala situation, liksom att engagera människor i föreningslivet. Att hitta arenor där det går att träffa andra kan vara en väg ur ensamheten.
Att bryta ensamhet och bygga tillit och förtroende för andra kan ta tid. Det är ett långsiktigt arbete som behöver göras av individen själv.
Våga prata om ensamhet
Det kan vara svårt att erkänna för sig själv och andra att man är ensam. Det finns ett stigma kopplat till ensamhet och en föreställning om att det är något man får lösa på egen hand. Det är vanligt att tänka att det är något fel på en och att skuldbelägga sig själv för det. Stigmat kan få en att känna sig mer utanför och annorlunda, vilket i sin tur kan förvärra ensamheten. Just därför är det viktigt att prata om ensamhet.
Det kan vara svårt att se på andra om de är ensamma. Vissa trivs med att vara ensamma, andra kan ha en stor social krets runt sig men kan ändå känna sig ensamma. Ett viktigt steg i att hjälpa någon ur sin ensamhet är därför att vara öppen och lyssna. Många som söker hjälp för sin ensamhet känner en stor förbättring efteråt.