Utagerande och självskadande beteende i podden Funka olika

Utagerande beteende innebär ett beteende där en person skadar andra eller sig själv, förstör saker, eller säger och gör så hotfulla saker att andra människor blir skrämda. Beteendet leder i sin tur till att individen får något, eller slipper något. Det är ett sätt att uppnå något, snarare än ilska som ligger bakom.  Det finns inga skillnader mellan könen i hur beteendet tar sig i uttryck.

Personer som har ett utagerande beteende riskerar att bli socialt isolerade och får därigenom inte möjlighet att utvecklas som andra. Omgivningen kan undvika en och man kan begränsas från olika miljöer och situationer. När beteendet blir ett problem på det här sättet är det viktigt att söka hjälp och ta reda på vad som ligger bakom.

Hur kan man komma tillrätta med utagerande beteende?

Malins son är 14 år och har diagnoserna adhd och Asperger syndrom. Han triggas bland annat av missförstånd. Han beskriver det som att allt svartnar och att det blir kaos.

Tillsammans har de jobbat med att gradera beteendet i olika delar. Det värsta är att skada en annan person, därefter sig själv, sedan att förstöra andras saker och slutligen sina egna saker. Idag har Malins son lärt sig att gå iväg för att undvika att skada någon eller något. För mycket intryck kan också vara en trigger. I skolan har de bland annat löst det så att han inte behöver äta lunch med andra.

Malin är noga med att förbereda sin son inför olika saker och har använt sig mycket av bilder och instruktioner för att automatisera dagliga rutiner. Till exempel har han med hjälp av scheman och bildstöd lärt sig att duscha och äta. Saker som kan verka ganska enkla, men some innehåller många olika moment som kan vara ansträngande att komma ihåg.

Utagerande beteende påverkar hela familjen

Att leva i en familj där någon har ett utagerande beteende är mycket krävande. Det kan vara svårt att tolka barnet och man kan ifrågasätta sin förmåga som förälder. Mankan även vara rädd för sitt barn och vad som kan hända om man inte lyckas stoppa ett utbrott. Många syskon blir utsatta för utbrotten och behöver anpassa sig efter sitt syskon hemma. Som förälder är det också viktigt att ta hänsyn till det barn som inte är utagerande.

Malin har två barn och har alltid varit mån om deras relation. När det ena syskonet var yngre gick hen på syskongrupp, och syskonen har också gått i samtal tillsammans med varandra.

Viktigt att arbeta förebyggande

För att kunna göra något åt ett utagerande beteende behöver man ta reda på vad som ligger bakom det. Förändringen måste sedan ske i små steg och tränas i en lugn och trygg miljö. Alla som berörs måste vara med och göra på samma sätt. Ett bra samarbete mellan familj, boende, skola och andra miljöer personen vistas i är en förutsättning för att lyckas.

Det finns olika metoder för att bemöta utagerande beteende. Det gemensamma för dem är att vara lugn i skarpa lägen så att situationen inte trappas upp samt att jobba förebyggande. Man kan arbeta förebyggande genom att till exempel anpassa de situationer och miljöer som triggar beteendet.

Behöver man hjälp kan man exempelvis vända sig till sitt lokala habiliteringscenter.

Vad är ett självskadande beteende?

När man pratar om självskadande beteende hos personer med funktionsnedsättning kan det handla om att riva eller bita sig, dunka huvudet i bord eller på annat sätt slå sig själv.

Varför en person skadar sig själv varierar. Individen har ofta svårt att uttrycka sig och påverka sin omgivning och genom beteendet kan hen uppnå något. Obehag eller spänningar i kroppen kan också leda till att personen skadar sig. Understimulans kan vara en annan orsak. Självskadebeteenden som att svälta sig eller  skära sig handlar mer om psykisk ohälsa, såsom ångest och stress.

Den elev Jimena jobbat med, som vi pratar om i det här programmet, har autism. Flickan har bland annat slagit sig i ansiktet, bankat sig i huvudet och rivit och bitit i sina armar. Jimena tror att understimulans och frustration över att inte kunna göra sig förstådd låg bakom beteendet.

Krisplan och kartläggning

När någon kommer till habiliteringen för att få hjälp börjar man med att ta reda på hur allvarligt skadebeteendet är och tar fram en krisplan för hur man kan skydda individen från att skada sig själv innan man kommit åt problembeteendet. Jimenas elev hade hjälm, bandage runt armarna och handskar för att inte kunna skada sig så mycket. Därefter börjar man titta på vad som triggar beteendet för att komma fram till lämpliga insatser.

På skolan observerade och dokumenterade de alla situationer när flickan skadade sig själv. Hur ofta det hände och vad som hände innan och efter. De märkte då att höga ljud besvärade henne. De kunde också se vilka uppgifter som motiverade henne och lät henne styra lite mer över vad hon gillade att göra. De utvecklade också hennes kommunikationshjälpmedel så att hon kunde uttrycka sina behov och önskningar i högre grad.Insatserna hjälpte flickan att minska sitt självskadande beteende.

Vänta inte med att söka hjälp

Det går att jobba bort självskadebeteenden, om man hittar alternativa beteenden, ökar välbefinnandet och kommunikationsförmågan så att personen kan bli mer delaktig och självständig. De runtomkring behöver vara samordnade och göra på samma sätt. Jimena säger att det är viktigt med uthållighet och att tro på att insatserna kan hjälpa.

Är man orolig för en person ska man ta kontakt med vården, även vid lättare oro är det bra att ta kontakt med exempelvis habiliteringen. Vänta inte för länge med att söka hjälp. Beteendet blir svårare att utreda och bli av med ju längre det pågår. Ett självskadebeteende kan också leda till långsiktiga skador för individen.