Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
Lyssna
Lyssna på sidans innehåll
Inspiratörer som gör skillnad i podden Funka olika
I den här serien möter vi flera personer som på olika sätt driver på förändring för sig själv, och andra.
Hanna Bertilsdotter Rosqvist, professor i socialt arbete vid Karlstads universitet
I huvudet på autismforskaren
Hanna Bertilsdotter Rosqvist är professor i socialt arbete och forskar om autism vid Karlstads universitet. Här berättar hon om hur hon kom fram till att hon själv är auDHD, en kombination av autism och adhd. Med hjälp av queerteori och självreflekterande forskning vill hon utmana bilden av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och skapa större utrymme för olika sätt att vara på.
Kort sammanfattning av programmet
Hanna Bertilsdotter Rosqvists forskning fokuserar på autism och adhd utifrån ett så kallat neurodiversitetsperspektiv för att förstå autism och adhd från ett annat perspektiv än det traditionella. Hon använder ett normkritiskt perspektiv, liknande det som används i queerteori, för att ifrågasätta de normer som definierar vad som är neurotypiskt, och vad som bryter mot det. Enkelt uttryckt handlar det om att studera de som bryter mot samhällets kognitiva normer eller förväntningar på hur man ska fungera.
Hanna identifierar sig själv som auDHD, en kombination av autism och adhd, och använder sin personliga erfarenhet i sin forskning. Hon menar att man måste förstå att man är en minoritet, en neurominoritet, i ett samhälle anpassat för majoriteten, ett neuromajoritetssamhälle. Detta för att förstå att de miljöer man befinner sig i är anpassade efter andras sätt att fungera, och att det inte betyder att det är en själv det är fel på.
För Hannas del har det varit viktigt att möta andra som också har auDHD för att förstå sig själv och att hitta sin identitet. Det kan vara i forum på Facebook till exempel. Genom andras liknande erfarenheter har hon fått en mer nyanserad bild och känner sig speglad på rätt sätt. Enskilda inspiratörer, som föreläsare eller bloggare, kan också vara viktiga för att normalisera vardagslivet och erbjuda en motberättelse mot den traditionella diagnosberättelsen.
Att befinna sig i autistiska sammanhang vidgar förståelsen och skapa nya begrepp som bättre beskriver den egenupplevda erfarenheten. Hon nämner som till exempel ordet "parallellvarande" vilket beskriver hur man njuter av att vara i samma rum som en annan person, och att man kan njuta av varandras närvaro utan krav på socialt samspel eller småprat.
Hon tycker att det är positivt med forskning som utgår ifrån forskare som själv lever med auDHD då det kan tvinga fram nya forskningsmetoder och teorier. Målet är att skapa en större förståelse som leder till ett samhälle som är mer vänligt mot olika sätt att fungera på.
Som 16-åring fick Joanna Halvardsson diagnosen Aspergers syndrom. I många år kämpade hon med psykisk ohälsa och självskadebeteende. I dag inspirerar hon andra genom att visa att det går att ta sig vidare, och att en diagnos också kan vara en styrka.
Kort sammanfattning av programmet
Johanna Halvardsson är föreläsare, journalist, inspiratör och ordförande i Autism Värmland. Hennes liv har präglats av psykisk ohälsa och självskadebeteende. Under tonåren mådde Johanna väldigt dåligt, hon var djupt deprimerad och när hon var 14 år gjorde sitt första självmordsförsök. Hennes föräldrar hade nästan daglig kontakt med BUP mellan det att hon var 12 och 18 år.
Som 16 åring fick hon diagnosen Aspergers syndrom. Utöver det har hon felaktigt också haft flera andra psykiatriska diagnoser som schizofreni och emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS). Diagnoser som hon senare blivit av med. Men när hon fick autismdiagnosen blev det en vändning. Joanna konstaterar att hennes psykiska ohälsa är kopplad till autismens svårigheter, som utanförskap och svårigheter med sociala kontakter. Diagnosen gav en förståelse för varför hon fungerade som hon gjorde och hon kunde få den hjälp hon behövde för att klara skolan. Långsamt kunde hon börja bygga upp sig själv igen.
Att ha levt så länge med psykisk ohälsa har påverkat hennes självbild och självförtroende negativt. Största delen av hennes liv har det varit fokus på hennes svårigheter och vad som inte fungerar, så det har tagit tid att bli den hon är idag. Att må så dåligt som ung blir lätt en identitet och den tar tid att förändra.
Idag mår Joanna mycket bättre, hon är utskriven från psykiatrin och använder sitt liv för att inspirera andra. Hon vill visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder utan kan vara en styrka, om man bara får rätt stöd och hjälp.
Hon har hittat strategier för att hantera jobbiga känslor, bland annat fysisk aktivitet som hon har på recept, och vill förmedla att självskadebeteende aldrig hjälper i längden. Det leder bara till mer ångest efteråt.
Hon önskar att hon själv haft någon förebild när hon var yngre och därför tycker hon det är så viktigt att själv vara det.
Hon betonar vikten av att prata öppet om diagnoser och psykisk ohälsa för att bidra till att samhället öppnas upp och blir mindre fyrkantigt. Hennes budskap är att livet kommer bli bra igen om du bara själv vill det. Ingenting är omöjligt, bara olika svårt.
Marvin Semakala, grundare av bowlingföreningen Stockholm Västra IFFF
Marvin bowlar för gemenskap
När Marvin Semakala såg att det inte fanns några fritidsaktiviteter för unga med intellektuell funktionsnedsättning (IF) bestämde han sig för att starta en bowlingförening. Han har själv IF och brinner för att stötta andra. I det här avsnittet pratar vi om varför det är viktigt att skapa möjligheter till fritid och gemenskap.
Kort sammanfattning av programmet
När Marvin Semakala var i 20 årsålder startade han en bowlingförening för unga med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Anledningen var att det inte fanns några direkta fritidsaktiviteter för unga vuxna med IF vilket ledde till att många blev "hemmasittande". Att det blev just bowling beror på att det är en social aktivitet som passar många, och den utrustning som krävs finns på plats. Från början var det sju deltagare, nu är det över 80 medlemmar.
Marvin som själv gått anpassad skola anordnade även på den tiden aktiviteter för sina klasskompisar. Bland annat ordnade han pingisturneringar och tog med dem ut på café och annat. Vissa av klasskompisarna hade aldrig tidigare varit ute på det sättet tidigare och fick genom det bättre självförtroende. För egen del har han alltid varit van vid och känt sig trygg i ”båda världarna”. När han gick i grundskolan läste han vissa ämnen i allmän klass och vissa ämnen i anpassad klass.
Idag jobbar han som kompisstödjare på ett anpassat gymnasium. Där organiserar han aktiviteter på rasterna och stöttar elever socialt. Om han ser någon som sitter ensam går han dit och pratar med personen. I programmet berättar han varför han tycker det är så viktigt att stötta unga med IF socialt.
