Våld mot barn med funktionsnedsättning i podden Funka olika

Både svenska och internationella studier visar att barn med funktionsnedsättning löper upp till dubbelt så hög risk att utsättas för våld. Ändå är det en relativt osynlig fråga. Många känner inte till utsattheten och det finns även en föreställning att barn med funktionsnedsättning är mer skyddade än andra barn. Vissa verksamheter har stor kunskap om funktionsnedsättningar, men inte om våld och utsatthet, i andra verksamheter är det tvärtom.

För att öka kunskapen om våld mot barn med funktionsnedsättning, har Socialstyrelsen tagit fram ett material. Materialet vänder sig till socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt tandvården.

Beroende, sårbarhet och osynlighet är riskfaktorer

Många som har en funktionsnedsättning är beroende av andra i stora delar av livet. Ju större beroendet är desto högre är risken att utsättas för våld. Det kan handla om aktiva våldshandlingar och försummelse.

Sårbarhet innebär att det är svårt att skydda sig mot våld och ta tillvara sina rättigheter. Det handlar också om det kan vara svårt sätta ord på vad som hänt och förstå att en varit med om ett övergrepp. Personer med psykiska eller intellektuella funktionsnedsättningar är en extra utsatt grupp.

Osynlighet innebär att omgivningen inte har fokus på utsattheten utan endast fokuserar på funktionsnedsättningen. Det här kan leda till att den som varit utsatt för något har svårt att bli trodd. Det kan också handla om att man skiftar fokus ; i stället för att prata om våldsutsatthet pratar man om att det är brister i verksamheten. Våldshandlingen blir på så vis en vårdfråga.

Hur kan våldet upptäckas?

Det finns olika tecken som tyder på att ett barn utsatts. Fysiska tecknen kan vara blåmärken, rodnader, frakturer, stress, magont, sömnproblem, ätstörningar. Andra tecken är att barnet ändrar sitt beteende eller går tillbaka i utvecklingen.

Tandvården kan vara uppmärksam på sårskador och frakturer på käke och tänder, tandvårdsrädsla eller att besök avbokas sent upprepade gånger.

Vid misstanke om våld är alla skyldiga att anmäla till Socialtjänsten som ska utreda och ta reda på vad som hänt.

Våga fråga

En familj som lever med ett barn som har funktionsnedsättning lever ofta under stor press. Det kan vara svårt att hantera situationen med barnet och vardagen kan vara väldigt stressig. Föräldrar lägger mycket tid och energi på att samordna insatser och stöd. Många familjer känner sig ensamma, de blir bortbjudna mindre och möts av attityder från omgivningen som är svåra att hantera. Det kan leda till ett stort stresspåslag och psykisk ohälsa. All personal som möter de här familjerna måste därför våga fråga och ta upp hur de har det med barnet och erbjuda stöd. När familjen själv söker hjälp kan det vara i en akut situation som hade kunnat förebyggas.

Var beredd om frågan kommer upp

Alla personer som möter barn behöver ha en beredskap för att kunna prata om våld om frågan kommer upp. Socialstyrelsen har tagit fram material om hur man kan samtala om våld med barn. Det är viktigt att lyssna på barnet och att låta barnet komma till tals. Barn med funktionsnedsättning kan behöva särskilda förberedelser, mer tid och stöd i sin kommunikation. Det är också viktigt att ha en förståelse för vad funktionsnedsättningen kan innebära för barnet.

Ta upp frågan på arbetsplatsen

Som ett stöd i att öka kunskapen inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt tandvården finns presentations- och reflektionsmaterial som kan användas på till exempel arbetsplatsträffar. Materialet innehåller fakta om våldsutsatthet, hur våldet kan upptäckas samt hur man kan samtala och möta barnet. Det innehåller också ett antal frågor att fundera över. Till exempel hur arbetsplatsen idag arbetar med våldsutsatthet, om det finns rutiner, vad som fungerar bra och vad som behöver utvecklas.

Kunskapsguiden – våld mot barn med funktionsnedsättning