Matvanor i podden Funka olika

Elina Johansson har själv haft en ätstörning, som hon är frisk från sen ett antal år sen. Elisabet Wentz är specialistläkare i barn- och ungdomspsykiatri och vuxenpsykiatri och har forskat mycket kring sambandet mellan ätstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Ur innehållet

• Olika ätstörningsdiagnoser, som selektivt ätande, PICA
• Hur ätstörning yttrar sig för personer med NPF
• Faktorer som triggar igång en ätstörning
• Vad som krävs för att bli frisk
• Hur en ätstörning behandlas vid NPF
• Vad närstående kan göra

Anorexi, bulimi och hetsätningsstörning finns både hos personer som har adhd och autism. Bulimi och hetsätningsstörning är något vanligare vid adhd medan fetma och anorexi är något vanligare för personer som har autism. De allra flesta som har en ätstörning är normalviktiga.

Vid en ätstörning får många autistiska symtom, även personer som inte har en NPF-diagnos. Man blir fyrkantig och tvångsmässig. För personer som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan ätstörningen till en början få dem att fungera bättre.

För personer med NPF finns flera svårigheter kring mat och måltider. Matens konsistens och att blanda mat kan vara svårt. Stökigt vid matbordet och att vara social i matsituationen är andra exempel på sådant som kan vara svårt. Många känner inte heller hunger eller mättnad. Ätstörningar kan visa sig redan första året. Många föräldrar oroar sig tidigt, men får lugnande besked på barnavårdscentralen.

Anorexi och bulimi är tio gånger vanligare bland flickor, men för personer som har adhd eller autism är det ungefär lika vanligt bland kvinnor och män.

Vilka signaler ska man vara vaksam på?

Förändringar i beteende och hur personen mår är sådant man kan vara uppmärksam på, och om personen isolerar sig eller går iväg efter måltiden. Att börja på en diet eller plötsligt utesluta viss mat kan vara ett tecken. Man bör också vara vaksam på barn som utreds för autism när det gäller ätandet. För barn och unga med adhd kan det snarare handla om att de tappar kontrollen över ätandet.

SWEAA är ett självskattningsformulär som har  tagits fram för att kunna upptäcka ätstörningar hos personer som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Eftersom vi vet att det är vanligt med ätstörningsproblematik hos de här personerna är det är viktigt att fånga upp det innan det utvecklas till ett problem. Behandlingen måste också anpassas så att den fungerar för personer som har diagnos.

Vad kan man som närstående göra?

Om barnet fått en autismdiagnos är det viktigt att närstående får information om att det kan bli problem med maten. Vid adhd är det viktigt att med ordning när det gäller mat och måltider, exempelvis att äta på regelbundna tider. Många föräldrar har egen problematik och kan då behöva hjälp med det.

Att banta och att prats nedsättande om sin egen eller andras kroppar kan vara en utlösande faktor. Undvik det och försök att ha ett naturligt förhållningssätt till mat, vikt och ätande.

Det går att bli frisk

Myten om att det är som att vara ”nykter alkoholist” stämmer inte. Många blir helt friska från en ätstörning. Forskning visar att över 60 procent av de som insjuknat i en ätstörning blir friska.

Om du har en ätstörning, eller någon i din omgivning har det, är det viktigt att söka hjälp. Det går inte att behandla på egen hand och ju längre man väntar desto större risk att ätstörningen blir kroniskt.

På Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri, finns information om var man kan vända sig.
friskfri.se

Ur innehållet

• Varför personer med IF har sämre hälsa
• Vad man kan göra för att öka förbättra hälsan för personer med IF
• Viktigt att skolan är en förebild

Enligt forskning utvecklas fetma tidig hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. Man ser det redan hos treåringar. Några av skälen till det är att många med IF inte kan röra sig lika självständigt, mat kan också användas som belöning och är man ensam kan det leda till att man äter mer. Dålig sömn kan leda till fetma liksom om man är mobbad.

Eva Flygare Wallén och Mir Serrander lärde känna varandra på den särskola Mir gick. Eva genomförde ett hälsoprojekt på skolan. Skolan fick ett gym och man anställde en kock så att de fick större kontroll över den mat som serverades. Projektet genomsyrade alla personer i skolan och alla delar av skolan. Caféverksamhetens utbud förändrades till att bli mer hälsosamt och personalen fick mer tid för friskvård.

I projektet tog man fram en talrik för att visa hur stora mängder man ska äta när det gäller protein, grönsaker och kolhydrater. Tallriken fungerade som en påminnelse och ledde till att man pratade mer om mat och måltider. Tallriken produceras av Gustavsbergs porslinsfabrik.

Mir går inte längre i skolan, men han är väl medveten om vad han äter. För att hålla koll på portionerna gör han storkok och fryser in i mindre portioner. Fett och söta saker äter han bara på lördagar. För att hålla koll på sin hälsa skriver också han dagligen en matdagbok. Mir är mycket intresserad av matlagning och går i sin pappas fotspår, som är kock.  

Vad behöver göras för att förbättra hälsan för personer med IF?

Om man vet att funktionsnedsättningen i sig kan leda till mindre fysisk aktivitet och ensidiga ohälsosamma matvanor kan man redan från början lägga in mer stöd för att förebygga det.

Det är viktigt att vara bra förebilder och att få kunskap om bra alternativ. Äter man mycket frukt och grönt, varierad kost och tar en promenad varje dag är det en stor insats.

I intellektuell funktionsnedsättning ingår att det är svårt att ge exempel på  maträtter man inte ätit på ett tag. Man kommer helt enkelt inte ihåg dem och det kan leda till att man äter väldigt ensidigt.  Med hjälp av appen Matglad kan man få tips och inspirationer till över hundra maträtter.