I funkisfamiljen är sömn en bristvara

Mys barn sov väldigt bra den första tiden. Dottern Milou, som i dag är 8 år, kunde sova så mycket som 17 timmar i sträck, när hon var riktigt liten.

– Hon vaknade inte ens upp för att äta så vi kunde bli oroliga ifall hon sov för mycket, berättar My som kallar sig Funkismamma på Instagram.

När Milou började förskolan förändrades hennes sovvanor över en natt, och sedan dess har hon haft sömnstörningar. För sonen Louie, i dag 4 år, såg det lite annorlunda ut.

– Han genomgick en svår regression när han var 15–16 månader, vilket innebar att han tappade ett flertal förmågor och backade i utvecklingen. I samband med det slutade han sova på nätterna. I dagsläget är båda barnen vakna några timmar varje natt.

– Milou kämpar mest med insomning och somnar ofta efter midnatt, medan Louie i stället har en snabb insomning och är vaken flera timmar under natten.

För att tackla problemen har de provat sig fram.

– Det viktigaste är att alla mår bra. Sömnen är en så stor del i att vardagen fungerar. Därför har vi verkligen varit öppna för olika tips och idéer tills vi har funnit det som passar bäst för oss och barnen. Själv har My Jernkrok alltid haft lätt att somna.

– Men jag känner mig aldrig utvilad hur mycket jag än sover, säger hon.

Sömnbristen har blivit mer påtaglig i takt med att hon blivit äldre. Barnens sömnstörningar har också påverkat hennes möjligheter till goda sömnrutiner.

– Jag tror helt klart att min autism påverkar både sömn och energi. Båda barnen har fått sömnmedicin och tyngdtäcke förskrivet av vården.

– Melatonin har hjälpt våra barn. Det är ett naturligt och kroppseget sömnhormon som många barn med NPF har brist på. Tyngden i täcket dämpar oro och ångest och hjälper barnen att förstå ”var kroppen börjar och slutar”, säger My Jernkrok.

Läs om att vara förälder med autism på asdforalder.se