Nyskick är målet när hjälpmedel "rekondas"

Det fräser om den kornblå barnrollatorn när tryckluftsstrålen sprutar bort små rester av jord. Clas Tranberg och hans kollegor lämnar ingen yta ogranskad. I den okända värld som kallas återtaget, på nedre plan i Hjälpmedel Stockholms lokaler, är noggrannhet en lag.

Innanför den vita plåtdörren med texten ÅTERTAGNINGEN i färgglada stickersbokstäver väntar nålsögat. Här väser det från takventilationen och doftar svagt av bryggkaffe, rengöringsmedel och ytdesinfektion.

En rostbrun scooter, modell Calypso, har körts in från lastkajen och väntar på avregistrering och bedömning. Är det något som går att återanvända på den? Motor, elektronik, vad behövs på service? Artikeln är utgången men det finns fortfarande exemplar ute som kan behöva repareras.

Den ovana besökaren möter en labyrint fylld av allt som kallas hjälpmedel, i verkstad, förråd och extraförråd. De som jobbat här i 20 år vet bättre.

Clas Tranberg är hjälpmedelstekniker på Hjälpmedel Stockholm. Foto: Susanne Walström Hjälpmedelsteknikern Clas Tranberg skruvar på en blå rulator.

– Inte ett enda hjälpmedel är här av en slump, konstaterar hjälpmedelsteknikern Clas Tranberg i helsvarta arbetskläder.

– Det krävs mycket arbete, upphandlingar och tester för att få fram de bästa och mest lämpliga hjälpmedlen för våra kunder.

 

Varje dag kör runt fem lastbilar in till lastkajen under jord. I snitt kommer det in ett 30-tal rullstolar och elrullstolar, och mellan 250 och 300 större föremål som duschstolar, toaförhöjare, rollatorer och madrasser – per dag.

Allt som kommer måste tas om hand. Snabbt. Annars svämmar det över. Att hjälpas åt är nödvändigt och självklart för teamet som jobbar här.

– Om det kommer 20 vagnar med hjälpmedel och två är sjuka får man hjälpa till, även om det inte är ens vanliga arbete, säger Clas.

Ibland får han och andra stötta kollegorna på serviceavdelningen, högre upp i huset, ibland kommer personal från service hit ner, till våningsplanet där allt undersöks noggrannt.

Nicklas Winter flyttar två duschstolar
Nicklas Winter flyttar två duschstolar. Foto: Susanne Walström Nicklas Winter flyttar två duschstolar. I bakgrunden syns flera rullstolar och andra hjälpmedel

Kollegan Nicklas Winter för­flyttar raskt två duschstolar till avdelningen där ett tiotal arbetsstolar redan står, för rekonditionering hos underleverantörer.

Fyra gånger i veckan hämtas lass av större föremål som anses värda att spara, men inte kräver den expertkunskap som fnns på återtaget, som rekonditioneringen kallats sedan gammalt. Några dagar senare återvänder de, rengjorda och fixade, för att läggas in på lager i väntan på en ny beställning.

Svåra fall fixas på "återtaget" 

Det som får stanna på återtaget är svårt att laga och återställa till både säkert och snyggt skick. Komplicerade elrullstolar och barn-hjälpmedel som rullstolar, sittsystem och gåstolar ges plats här, liksom drivaggregat, golvlyftar och taklyftar – för att bli användbara på nytt, hela eller i delar. Oftast
blir de nästan som nya.

– Den är gammal och sliten, men vi kanske kan behålla motorn, resonerar Clas och granskar Calypsons lack, hjul och svarta galonsits.

På återtaget där allt smutsigt tas emot, ska inget dömas på ytan.

– Det kan komma in saker täckta med lera och grus, med trasiga kåpor som spräckts när man kört emot något, lysen som gått sönder. Det kan se hur illa ut som helst, säger Clas.

I hörnan längst in till höger, där han har sitt höj-och sänkbara arbetsbord, går han igenom barnhjälpmedel och komplexa drivaggregat med särskilt varm hand. Han kollar absolut allt. En lös sprint kan räcka för att en elrullstol ska skena ut i skogen.

Allt regisreras och kan spåras

I datorn finns uppgifter om vad som hänt varje hjälpmedel, som i en läkarjournal. I systemet registreras alla arbeten som görs och varje reservdel registreras på en arbetsorder. Spårbarhet är mycket viktigt.

– Noggrannhet är nummer ett. Allt ska sitta fast ordentligt och alla funktioner ska fungera som innan, säger Clas bestämt.

Clas Tranberg och Henrik Vesterlund
Clas Tranberg och Henrik Vesterlund arbetar på Hjälpmedel Stockholm. Foto: Susanne Walström Clas Tranberg står och Henrik Vesterlund sitter vid datorn. I bakgrunden är det verktyg

De krångligaste arbetuppgifterna, de som kan ta en halv dag att läsa in sig på, är ofta de roligaste. Allra bäst är att lyckas återställa något som till en början verkat omöjligt. Men barnhjälpmedlen, som den mörkblå rullstolen, nyss upphissad på bordet, väcker något särskilt. Där är det extra noga med finishen.

– Barn är barn. Det blir lite mer känslomässigt, konstaterar Clas innan han ska gå igenom nästa sittsystem.

Med tillhörande bruksanvisning väntar nu den kornblå rullstolen på nästa lilla användare någonstans i Stockholms län. Den och många, många andra hjälpmedel som fått nytt liv på återtaget i Älvsjö.

Nino Ravetti Hjälpmedel Stockholm

Återvinning ökar stort

Vad är det som håller och inte håller? Det visar sig när sakerna återvänder till Hjälpmedel Stockholms laxrosa fyravåningslänga. Sedan Giovanni Ravetti, kallad Nino, började på Hjälpmedel Stockholm, år 1980, har antalet hjälpmedel som återlämnas ökat markant. Allt mer av det som kommer till lastkajen har också visat sig möjligt att återvinna.

– På rekonden, återtaget, får vi ett direkt kvitto på vad prylarna går för. Tillsammans med det vi ser på service ger det oss ovärderlig kunskap om produkternas kvalitet, säger Nino Ravetti, enhetschef för Teknisk service.

Mellan år 2018 och 2020 har mängden rekonditionerade hjälpmedel ökat med runt 20 procent. I fjol gick omkring 33 000 hjälpmedel från återtaget till lagret.

– Det är sådana volymer av olika produkter, så mycket att hålla reda på, säger Nino Ravetti som vid behov fortsatt rycker in som tekniker. De olika verkstäderna ryms i samma hus, på olika våningsplan, med lastkaj och rekonditionering längst ner.

Nino liknar bottenplanet vid ett brickspel där du hela tiden måste flytta en fyrkant för att få plats med en annan. Hit kommer årligen runt 50 000 lite större artiklar i retur. Störst i antal är rollatorer, rullstolar, el-rullstolar, madrasser och hygienhjälpmedel. Det som kasseras är oftast enklare och mindre hjälpmedel, som kryckor, toasitsar och äldre rollatorer. Hjälpmedel som är anpassade för en viss individ, är det ofta lite mer jobb med att återställa men andelen som återvinns är stor.

– Av dessa skrotas bara cirka sju procent, säger Nino Ravetti. Att bedöma om ett hjälpmedel ska rekonditioneras kan vara knivigt. Kraven på det som återvinns är hårda.

– Åldern på en produkt är inte avgörande, utan om den är omsättningsbar och i skick att göras fräsch och säker igen. Vi kan få in hjälpmedel som varit ute i ett år men är helt utslitna och sen kan det komma in tio år gamla som är som nya. De kunskaper som personalen besitter är även värdefulla vid upphandling av nya produkter.

– Utan de här personerna som gör underverk varenda dag har jag som arbetsledare inte någon funktion. De är mina verktyg, verkligen, och ett fantastiskt team, säger Nino Ravetti.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Funktion i fokus, som ges ut av Habilitering & Hälsa, Region Stockholm. Texten är anpassad för webb. Funktion i fokus

Skribent: Karin Tufvesson

Fotograf/Illustratör: Susanne Walström