"Jag är nog den som är finast här"
När Karin Hållén träffade undersköterskan Hanna Lindholm på sin gruppbostad anade hon inte hur hennes liv skulle förändras. På tre år har hon gått från överviktig, sjuk och vresig till en frisk och glad kvinna som tar vara på livets möjligheter.
Karin Hållén ska snart fylla 50 år. För tre år sedan vägde hon 128 kilo, hade ledvärk, sömnapné och högt blodtryck.
– Förut kunde jag vara grinig också och skälla på folk, nu är jag alltid glad, säger hon.
När Karin fick lära sig laga mat som passade hennes behov och smaklökar, gick hon ner närmare 40 kg. Hon kunde börja använda sin träningscykel, gå dagliga promenader och bäst av allt – känna sig finast på Länsdansen.
På köpet slipper hon ta blodtrycksmedicin, sova med andningsmask och ha ont av artrosen som begränsade hennes liv.
När vi träffas hemma hos Karins mamma, Helny Hållén, får vi ”gofika” med kladdkaka utan vetemjöl och socker, och till den serveras vispgrädde och färska blåbär. Receptet har Helny skrivit av från Karins egen pärm.
– Det är inget socker i vispgrädden, ler Karin.
Hennes resa mot ett lättare och friskare liv började 2019 när hon träffade Hanna Lindholm som då var undersköterska på Karins gruppbostad i Västerås.
– Jag kände igen mig i Karin för jag hade själv varit överviktig, säger Hanna.
– Jag ifrågasatte varför alla i gruppbostaden bara åt skräpmat, färdigrätter och halvfabrikat. Många var ju överviktiga och hade dålig tandstatus. Det tar inte längre tid att koka potatis så det räcker till flera måltider än att koka upp vatten och göra pulvermos som måste ätas direkt.
När Karin gjorde sina dagliga artrosövningar brukade Hanna prata med henne om hur hon själv hade ändrat sina matvanor för att må bättre.
– Får jag inte äta någonting, tänkte jag då, säger Karin med en snopen min.
– Men sedan fick jag en pärm som Hanna hade gjort till mig, med massor av recept. Det var lax, torsk, köttfärssås, blomkålsmos och tonfiskröra – jättegott!
– Kommer du ihåg när vi gjorde pizzadeg av bara ost och ägg en lördag och bjöd alla på boendet, frågar Hanna.
– Ja, med skinka och tomatsås på, de sa att det var den godaste pizzan de någonsin hade ätit, säger Karin och skiner upp vid minnet.
Vägen till normalvikt och bättre kondition har inte varit spikrak, berättar Hanna. Motståndet från chefer och en del kolleger var kompakt.
– Det blev ett himla rabalder på boendet. Karin fick gå på hälsokontroll och ta en massa prover innan vi fick börja.
Några bakslag har det också blivit. När Karin träffar släkten på julen, till exempel, och det bjuds på mat och godis som hon inte kan stå emot.
– Men då är det bara att ta nya tag, skuld och skam funkar inte som motivation, säger Hanna.
Med nya matvanor öppnades också nya möjligheter till ett rikare liv. När Karin för första gången sedan hon var liten flicka kunde komma upp i en gunga blev hon lycklig.
– Du ville gärna gå till lekparken men när vi kom dit stod du alltid vid sidan om och tittade, säger Hanna.
– Jag ville gunga men jag kunde ju inte för jag var så tjock, säger Karin.
Nu kommer hon också upp på träningscykeln som stod oanvänd länge.
– Jag har spinningcykeln inne hos mig och nu har jag börjat på gymmet igen.
– När vi träffades orkade du knappt gå, säger Hanna.
– Men det kan jag nu!
– Ja, du går ju ut och går flera gånger om dagen bara för att du tycker det är kul.
En annan förändring som är viktig för Karin är att hon inte längre är hänvisad till ”kläder för stora damer”. Den första shoppingturen till stan som hon gjorde tillsammans med Hanna minns hon väl.
– Tjockiskläderna var som tält på mig. Vi gick till hängaren med medium och då passade de.
– Och du behöver inte beställa special-bh längre, fyller Hanna i.
Mest av allt ser Karin fram emot att Länsdansen ska komma igång igen.
– Jag tycker jättemycket om att dansa.
Sista gången före uppehållet på grund av pandemin var Karin och Hanna på dansen tillsammans. Det gick inte att ta miste på hur lycklig Karin var, berättar Hanna.
– Jag är nog den som är finast här, sa du då.
– Ja, skrattar Karin.