När vården gör ont

Alla barn, och även många vuxna, behöver förberedas på undersökningar och behandlingar som kan göra ont. I dag finns en medvetenhet om detta inom vården men så har det inte alltid varit.

– Inom barnsjukvården har det skett ett paradigmskifte, från inställningen att ”barn har inte ont” till att man tar barnens uttryck för smärta på allvar, säger Marie Johansson, sjukgymnast och specialist på sjuka barn vid SABH, Sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet, vid Karolinska universitetssjukhuset.

Svårt att backa

Marie Johansson har översatt smärtskattningsinstrumentet BOSS till svenska och tidigare lett arbetet med att utveckla teamgemensamt omhändertagande av smärta hos barn och unga inom habiliteringen i Region Stockholm.

– Ibland kan behandlingsinsatserna skapa ännu mer smärta än barnet redan hade. Som vårdpersonal måste jag bemöda mig om att alltid försöka göra rätt från början, för det är svårt att backa tillbaka om barn och föräldrar får negativa upplevelser.

Sockerlösning till spädbarn

Ett nålstick i fingret kan vara en skrämmande upplevelse om man inte förstår varför det måste göras, eller ens att det ska ske. För spädbarn kan sockerlösning i små mängder ge tillfällig lindring vid smärtsamma provtagningar. För lite större barn, där rädslan för smärta hindrar fysisk aktivitet, är leklusten viktig.

– Man måste också sätta upp rimliga mål och ta det steg för steg. Om jag gör rörelseprogram med spädbarn måste jag vara i nära samspel med barnet. Det är en tunn gräns mellan vad som bara är obehagligt och vad som gör ont.

– För spädbarn med exempelvis andningssvårigheter eller hjärtfel är magläge en jättejobbig position, men att barnet protesterar behöver inte betyda att det gör ont. Då får man göra korta försök, successivt stegra tåligheten, avleda med lek och se om det går att överbrygga.

Läs mer

Rapporten "En vägledning till teamgemensamt omhändertagande av smärta hos barn och ungdomar med funktionsnedsättning"