Viktigt med kunskap om våld i nära relationer

Personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten måste ha kunskap om och förmåga att se tecken på våld i nära relation. Det är också viktigt att känna empati, ställa frågor och samtala på ett respektfullt och etiskt sätt i mötet med utsatta personer.

Många som utsätts för våld ser sig inte själva som våldsutsatta och tänker kanske inte på våldet som misshandel, övergrepp och våldtäkt. När man ställer frågor om våld är det därför viktigt att använda konkreta ord, exempelvis ”slag” och ”knuffar”. Det är också betydelsefullt att personalen fokuserar på den våldsutsattas egen upplevelse. Det kan man göra genom att använda uttryck som ”blivit rädd”, ”varit med om något obehagligt”, ”gjort dig illa” och så vidare.

Några exempel på direkta frågor:

  • Har någon slagit, sparkat, skrämt eller gjort dig illa?
  • Jag ser att du har ett blåmärke på armen, hur fick du det?
  • Jag undrar lite, är det något som har hänt dig?
  • Har det hänt att du känt dig rädd för någon?
  • Känner du dig trygg där du bor nu?
  • Känner du dig säker med din partner?

Tecken, eller symtom på våld kan vara tydliga eller diffusa. En del av symtomen kan dessutom överlappa med symtom på en sjukdom eller funktionsnedsättning.

Tydliga tecken på fysiskt och/eller psykiskt våld

  • Sår
  • Blåmärken
  • Frakturer
  • Brännskador

Mer diffusa tecken på fysiskt och/eller psykiskt våld

  • Sömnstörningar
  • Psykosomatiska problem
  • Depression eller ångest
  • Omsorgsbrister

Källa: Upptäcka våld på socialstyrelsen.se 

 

Kunskapsstöd om barn med funktionsnedsättning och våld

Kunskapssammanställningen "Om barn med funktionsnedsättning i Sverige och deras utsatthet för våld och kränkningar" är framtaget i samarbete mellan Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Barnafrid.