Äldre med IF och psykisk ohälsa

Äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och psykisk sjukdom får sämre vård än andra i samma ålder som enbart har psykisk sjukdom. Det visar en studie från Lunds universitet.

I den aktuella studien jämförde man två grupper med affektiv sjukdom, till exempel depression, ångestsyndrom eller bipolär sjukdom. I den ena gruppen hade deltagarna dessutom intellektuell funktionsnedsättning, IF.

Patienter med IF var ofta övermedicinerade. De fick framför allt mer ångestdämpande och antidepressiva läkemedel – även om de inte hade en ångest- eller depressionsdiagnos. De fick mer sällan läkemedelsgenomgångar för att ta bort felaktiga eller onödiga läkemedel.

Oplanerade vårdbesök var också vanligare och fler fick slutenvård än i motsvarande patientgrupp utan intellektuell funktionsnedsättning.

Ytterligare psykisk samsjuklighet var vanligare hos de med IF, liksom fysisk samsjuklighet, såsom fallskador och epilepsi.

Patienter med IF bedömdes ofta ha ”ospecificerad eller annan” diagnos.

– För psykiatrin innebär dessa patienter ofta en särskild utmaning, inte sällan på grund av kunskapsbrist, säger hon Lena Nylander, med dr, överläkare och specialist i psykiatri.

Ett annat missförhållande är att patienter med IFofta bollas runt i mellan olika vårdgivare.

– Man remitterar patienten vidare så att det blir någon annans problem. I stället borden man remittera för samverkan, säger Lena Nylander.

Den aktuella studien ingår i en avhandling av Nadia El Mrayyan: Older people with intellectual disability and affective and anxiety disorders: Comorbidities, healthcare utilisation, pharmacotherapy and frailty factors requiring support and social services

För att bidra till bättre vård för personer med intellektuell funktionsnedsättning har Svenska psykiatriska föreningen gett ut särskilda riktlinjer: Vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i psykiatrin; kliniska riktlinjer för bemötande och behandling (Gothia Fortbildning, 2019).