Adhd, huvudsakligen ouppmärksam form (add)

Adhd (Attention Deficit, Hyperactivity Disorder) är ett samlingsnamn för olika former av adhd. Adhd innebär att en person ofta är ouppmärksam. Ibland är ouppmärksamheten kombinerad med svårigheter att styra impulser och reglera aktivitetsnivå. Det finns en grupp barn, ungdomar och vuxna som har problem med ouppmärksamhet, men få eller inga symtom på hyperaktivitet och impulsivitet. Svårigheterna sammanfattas i en form av adhd som kallas adhd, huvudsakligen ouppmärksam form. I Sverige kallas denna form av adhd ofta för add, en term som används på denna sida.

Många av symtomen vid adhd, kombinerad form och adhd, huvudsakligen ouppmärksam form, liknar och överlappar varandra. Vid add är de tydligaste svårigheterna ouppmärksamhet, avledbarhet, glömska, igångsättningssvårigheter, bristande energi/trötthet och problem att organisera och planera.

När det i denna text står adhd utan någon närmare beskrivning menas adhd som ett samlingsnamn för alla dess former. Termen adhd, kombinerad form, används enbart när jämförelser mellan olika former av adhd görs.

Att ställa diagnosen

Diagnosen adhd ställs av läkare och/eller psykolog med hjälp av diagnos- manualen DSM-5, som används inom psykiatrin. För att diagnosen ska ställas måste svårigheterna vara ovanligt stora i förhållande till ålder, ha funnits sedan minst sex månader tillbaka och skapa stora problem i vardagen i många olika situationer. De flesta symtomen ska ha funnits före tolv års ålder.
Diagnosen add ställs på barn under 17 år om minst sex av nio symtom på ouppmärksamhet finns. När det gäller ungdomar och vuxna över 17 år krävs endast fem symtom.

Vad beror add på?

Forskning genom tvilling- och adoptionsstudier visar att genetiska faktorer har störst betydelse för uppkomsten av alla former av adhd och att orsaken i grunden är biologisk. Det är vanligt att flera i en familj eller släkt har adhd i någon form. De neurobiologiska mekanis- merna bakom de olika formerna av adhd är fortfarande oklara.

Några av de gener som har en koppling till adhd har att göra med signalöverföringen av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Det gäller särskilt främre delen av hjärnan, där planering, problemlösning och beslutsfattande styrs. Studier tyder på att hjärnans belöningssystem hos personer med adhd fungerar så att kortsiktiga belöningar väljs istället för belöningar som kräver väntan. Eftersom hjärnan fungerar på det här sättet är det är svårt att med viljans hjälp motivera sig och koncentrera sig på något som i stunden känns tråkigt. När något däremot upplevs som roligt, intressant och motiverande skärps uppmärksamheten.

Riskfaktorer och påfrestningar under graviditet och förlossning kan också spela roll för uppkomsten av adhd. Forskningen har inte funnit belägg för att faktorer i uppväxtmiljön, uppfostran eller traumatiska händelser kan orsaka adhd. Psykosociala faktorer kan däremot ha betydelse för hur funktionsnedsättningen utvecklas och vilka konsekvenser den får.

Hur vanligt är det?

Redan år 1798 beskrev den skotske läkaren Alexander Crichton barn med den form av ouppmärksamhet och inre rastlöshet som vi idag kallar add. Han beskrev att svårigheterna påverkade skolarbetet negativt, särskilt om det upplevdes som tråkigt. Crichton ansåg att lärarna skulle ta hänsyn till dessa svårigheter eftersom barnen inte kunde koncentrera sig hur hårt de än ansträngde sig.

Aktuell forskning visar att ca fem till sju procent av alla skolbarn världen över uppfyller kriterierna för någon form av adhd. När det gäller vuxna är siffran cirka tre procent. Hur många av dessa barn och vuxna som tillhör gruppen add varierar mellan olika studier. Det beror bland annat på att add är svårt att avgränsa från andra former av adhd. Siffrorna varierar mellan en tredjedel och över hälften av alla som har fått diagnosen adhd.

Barn som får diagnosen add, ouppmärksam form är i genomsnitt äldre än de som får diagnosen adhd, kombinerad form. Det kan bero på att barn som är hyperaktiva märks mer både hemma och i skolan och att de därför blir utredda och diagnostiserade vid yngre ålder.