Känslor och tankar efter diagnos

Vanliga reaktioner efter att en diagnos har fastställts

Hos barn och unga

När ett barn eller en ungdom har fått en adhd-diagnos fastställd kan de reagera på olika sätt. För en del barn är diagnosen en självklarhet - de känner igen sig i vad som beskrivs om hur de fungerar, och har kanske själva till och med efterfrågat utredningen. 

För andra barn kan det ta tid att bearbeta att de har diagnosen adhd. En del uttrycker att det känns jobbigt och som att något är fel på en. Vissa kanske sluter sig helt och vill inte alls pratas om eller kännas vid diagnosen. Det är vanligt att barn och ungdomar inte vill sticka ut bland sina jämnåriga, och vissa kan därför vägra olika typer av hjälpmedel och stöd som skulle kunna vara hjälpsamma.

Att prata med den unga om diagnosen

Det brukar vara bra att utgå från barnets mognadsnivå när en samtalar om adhd. Prata på ett sätt som är tydligt och lätt att förstå för den unga. Det är ofta hjälpsamt att prata om situationer som uppstår i vardagen. Det kan underlätta att använda sig av bilder, liknelser eller annat material som den unga kan känna igen sig i. Hjälp gärna barnet att hitta sätt att själv kunna förklara för andra vad som blir svårt och vad hen vill ha hjälp med.

Som förälder eller annan närstående vuxen kan det kännas svårt när den unga inte vill prata om sin adhd-diagnos eller vägrar olika typer av stödinsatser. Det kan vara klurigt att veta hur man ska gå tillväga för att hjälpa till på bästa sätt. En kan behöva vänta in rätt läge för samtal och närma sig ämnet med små steg.

Hos föräldrar

Även hos föräldrar kan det skapa olika reaktioner när ens barn får en adhd-diagnos. Det är vanligt att känna alltifrån lättnad och hoppfullhet till att känna sig överväldigad. För en del föräldrar kan diagnosen väcka känslor av sorg och otillräcklighet. Många känner en ökad förståelse men också oro för hur det ska bli i framtiden.

En del känner ett motstånd och kan inte relatera till beskrivningen av sitt barn. Föräldrar kan ha kommit olika långt i att acceptera att barnet uppfyller diagnoskriterierna. Om föräldrar till samma barn har olika bild av barnets sätt att fungera kan en behöva hitta vägar för att samarbeta kring barnet.

Många föräldrar upplever att de behöver samordna olika insatser, vilket förstås kan vara mycket tröttsamt. Det kan också vara frustrerande när andra i ens omgivning inte visar förståelse för den ungas sätt att fungera.

Som förälder är det vanligt att vilja ha mer kunskap om adhd och strategier för att kunna hjälpa sitt barn. Det brukar uppskattas att få träffa andra föräldrar till barn med adhd för att dela erfarenheter.