Det sociala samspelet och leken är viktiga för barns möjligheter att utvecklas och är aktiviteter som börjar redan när vi föds.
Barn som har en begränsad förmåga till socialt samspel kan behöva stöd individuellt eller i grupp för att kunna delta i leken och samspelet med andra.
Det första samspelet är ömsesidighet i ögonkontakt, ansiktsuttryck och joller med föräldrarna som påbörjas när barnet är nyfött. Denna förmåga brukar benämnas joint attention eller delad uppmärksamhet och är en viktig förmåga för utveckling av det sociala samspelet när barnet är litet. Joint attention handlar exempelvis om ömsesidig ögonkontakt, att le när någon ler mot dig, att följa någon annans blick och att dela uppmärksamheten genom att följa när någon pekar eller att kunna peka själv.
Det sociala samspelet fortsätter sedan att utvecklas tillsammans med föräldrar och syskon och senare med kamrater och vuxna på förskola, i skolan och på fritiden.
När förmågan till socialt samspel och joint attention är tydligt begränsad, som vid autism brukar det märkas redan vid låg ålder. Barnet kan ha svårt med eller verka ointresserat av ögonkontakt, ansiktsuttryck, gester, olika tonfall och liknande i kontakten med andra.
Leken är mycket viktig för barns utveckling och i leken är förmågan till socialt samspel en förutsättning. På förskolan kan svårigheterna med socialt samspel yttra sig i att barnet inte söker sig till sina kamrater utan leker vid sidan om de andra eller ger intryck av att snarare sträva efter ensamhet. Barnet kanske inte heller visar intresse för leksaker eller använder leksakerna på ett annorlunda sätt.
Svårigheterna med socialt samspel kan också bli tydligare när barnet blir lite äldre och exempelvis börjar skolan. Lindriga svårigheter med socialt samspel kan ibland tolkas som blyghet eller att barnet helt enkelt trivs bättre att leka ensam.
Om barnet har svårigheter att samspela kan det också visa sig som utåtagerande beteende eller att barnet tränger sig på eller är närgånget med okända personer. Omgivningen kan uppfatta det som om barnet struntar i sociala normer eller regler exempelvis i leken, fast det beror på oförmåga att förstå det underförstådda sociala spelet.
På habiliteringscentren finns specialpedagog som kan ge stöd i samspelet mellan barnet och omgivningen, handleda föräldrar och personal i hur de på bästa sätt ska göra för att barnet på ett bra sätt ska kunna delta i leken på förskolan. Barnet kan behöva hjälp med att komma med i leken, exempelvis genom att göra barngruppen mindre, eller genom att en vuxen är med i bakgrunden och förklarar vad leken handlar om.
Det är också viktigt att det finns lek och samvaro på förskolan eller skolan som passar barnets utvecklingsnivå och förmåga. Om barnet går i skolan kan specialpedagogen ge råd och handledning till skolan om vad barnet behöver för att kunna delta i samspelet utifrån sina egna förutsättningar. Det kan handla om att miljön behöver anpassas och att det finns förståelse hos skolans personal och hos andra elever för barnets funktionsnedsättningar och behov.
Det kan också handla om att barnet behöver hjälpmedel som gör det möjligt att förflytta sig, höra, se eller uppfatta vad som sker i samspelet i klassen.
Om barnet har svårigheter med sociala normer kan sociala berättelser eller seriesamtal vara till stor hjälp. Detta innebär att föräldrar och personal tillsammans med barnet använder bilder och ibland skriven text för att förklara situationer, förändringar och händelser.
Inom habiliteringen finns flera verksamheter som är specialiserade på autism och andra neuropsykiatriska diagnoser där begränsad förmåga till socialt samspel är vanligt, exempelvis Autismcenter, Aspergercenter och ADHD-center.
Läs om våra habiliteringscenter, Autismcenter, Aspergercenter och ADHD-center under "Våra Verksamheter".
> För barn
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar