
Om man får dövblindhet senare i livet har man förvärvad dövblindhet. Då har man ofta hunnit utveckla ett kommunikationssätt innan dövblindheten inträffade.
Man har förvärvad dövblindhet om dövblindheten har uppkommit senare i livet. Det betyder inte att syn- och hörselnedsättningen har uppkommit på samma gång, utan man kan ha olika bakgrund:
Vid förvärvad dövblindhet har man vanligen ett kommunikationssätt som man har använt tidigare. Men vilket första språk man har med sig innan dövblindheten inträffade varierar:
Det betyder att många personer med förvärvad dövblindhet har talspråk som första språk, men för att kunna ta emot kommunikation kan det behöva kompletteras med andra metoder, som exempelvis:
Det är ganska vanligt att personer med förvärvad dövblindhet har en progredierande sjukdom, som gör att att syn- eller hörseln försämras gradvis. Det innebär att man hela tiden måste hitta nya strategier för att klara vardagen och kommunicera. När man lärt sig ett sätt att förhålla sig, kanske synen eller hörseln försämras ytterligare, vilket medför att man hitta nya lösningar.
Att få dövblindhet innebär att det dagliga livet blir mycket svårare. De dubbla funktionsnedsättningarna leder till kraftigt begränsad möjlighet att ta del av nyheter och information. Det kan också vara mycket svårare att ta sig fram i okända omgivningar. Därför finns det en risk att funktionsnedsättningen leder till social isolering. Att plötsligt eller gradvis förlora syn- eller hörsel, kan också innebära att man genomgår en identitetskris.